Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12(i
hvilka försvarade vår
fosterjord. Stjernorna tindrade mildt
oeli vänligt på de fallne
kåni-parne der de hvilade den
sista hvilan i den hvita drifvnns
famn. Döden hade gjort en
rik skörd.
— Äfven kring enkans koja
voro röda, herrliga rosor nf
ä-delt hjerteblod oeli stum satt
på drifvan den tröstlösa
modren med blicken på sin tappre
älsklings af döden kysta kinder.
Just der ban låg, hennes
enda son, under den kojas
fönster ban så modigt
försvarat, var en stor mörk blodpöl
under hans bröst. Så satt
modren sörjande den långa
natten igenom, oeh endast
hirainelens milda stjernor voro
vittnen till hennes sorg.
ilen tiden förgår. Drifvorna
smälta, ocb vårbäckarna boija
sin friska melodiska sång
mellan klippor och hällar.
Sip-porna höja i dalen sina blyga
anleten, och mild fläktar
fridens vårvind ett år derefter ro
ät de fallnes själar ocb
kommer blomstren på deras .
grafvar att vakna till lif. Äfven
våren kring enkans koja
vaknar upp i friskt behag. Snart
är gräslindan grönskande som
förr under fönstret, och rönnen
bredvid bär innan kort sina
hvita, sköna blommor. Men
obemärkt spirar upp, der
under de små fönsterrutorna, en
alldeles nv telning med vårens
friska grönska. Enkan vars-
nar honom och gifver honom
stöd. Om någon tid är ban
en herrlig rosenbuske med de
skönaste purpurröda blommor.
"Hvarifrån bar du kommit,"
säga sparfvarna på takkanten?
"Hvarifrån är du," säger
bofinken i rönnen? "Hur ha’n J,
sköna blommor, funnit vägen
till ensliga kojan vid elfvens
strand," ropa fjärlarne och
fladdra med praktfulla vingar
kring de sköna blomstren?
"Och hum är du så skön."
frågade blåklockorna på
kullen?
"Jo," hviskade aftonvinden
i sommarqvällen rosenbuskens
svar, "jag är upppäxt ur en
sons hjerteblod oeh befuktad
af en mors tårar. Jag är
fosterjordens minnesvård ät
hennes ädle fallne söner." —
Sådan var sagan om
törnros-busken. —al.
Posten kominer!
Pens/fr, min älskade vän!
Du kau nog fOrslå min glädje, dä
-Sländan" förde till mig Ditt poetiska
bref, ebnru jag. liktom Du, ej kau
finna ord, att uttrycka den, jag förstod
llug Din fröjd, och dä förslår Du Ii fyen
min. — Ack sti ljuft det käns då Dn
lil|i|t| längtar hit upp till Norden, till
oss. Ur huru mängas muniiar skall ej
ljuda ett hjertligt välkommen emot
IJig. Lilla Oskar lur sig val tilldess
sägu något dylikt. Sn kan ban det ej
och om han ej lär sig siiga det med
sina läppar, kan Du nog förslå det ttf
hans störa sköna, lalande blå ögon.
Idu E. som nil är bär hos OSS, håller
äfven reduu så myckel uf Dig ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
