Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
hvad skall verlden säga! nian
skall kasta allt. klander pd mig;
oeli emellertid är jag den sista,
ack ja! den sista som borde
klandras!
— llelt visst, svarade miss
Burrage, skall ingen klandra
er, jag ilr fullkomligt
öfvertygad derom, Klandret sknll
helt och häl let falla jul den
som det förtjenar, på den
tinga damen sjelf.
— Ah, om jag blott, kunde
vara säker derpå: återtog lady
Diana ined en misstrogen röst.
— En så ling flicka, knappt
sexton år, ställa till en sådan
skandal! Gifve Gud att
hennes far aldrig utsett henne till
min myndling! Ah, jag
medger att jag varit mycket
oför-sigtig då jag blott och bart af
undseende för hennes familj
under mitt beskydd emottagit
en så bizarr, så oförklarlig, så
svärmisk varelse! I sanning,
min söta, — fortfor lady
Diana i det. hon vände sig till
sin syster lady Frances
Somerset, — är det ni som är
orsaken dertill. Ni sade mig
o-upphürligt att tniss Anna
Warwick med sina stora anlag ...
— Ja, att det var synd. att
hon ej blef bättre ledd, afbröt
lady Frances.
— En så otorsint karakter,
så varma känslor . . .
— Att jag beklagar att alla
dessa vackra egenskaper så
skulle lemnas utan att
uppodlas . . .
— Hvad mig angår, har jag
aldrig varit intagen af miss
Warwick, det bekänner jag,
sade miss Burrage; mon nu då
hon förlorat sin bästa vän . ..
— Hon måste bereda sig pä
att få många fiender, sade lady
Frances.
— Min Gud, det år hon sjelf
som är sin egen grymmaste fi-
v r ^
ende, stackars unga Hicka!
å-tcrtog miss Burrage. — Hon
inger mig medlidande, det är
sant,men på samma gång måste
ja<r säga att det icke är goda
råd som fattats under hennes
vistelse hos lady Diana.
— Hon har måhända fått
för mycket deraf; och det är
ännu 6ämre än för litet, —
tänkte lady Frances.
— Båd ! upprepade lady
Diana. — I detta afseende har
jag fullkomligt rent samvete, ty
det är säkert att ingen ung
Hieka kunnat få flere och bättre
råd än dem jag gifvit åt miss
Warwick. Jag ansåg det vara
min skyldighet att gifva henne
råd, och jag gaf dem från
morgon till qväll; det kan miss
Burrage intyga.
— Det anser jag för min
skyldighet, svarade den
ödmjuka sällskapsdamen. Det
skulle utgöra ett ämne till
förvåning och smärta för er,
lady Frances om ni visste alla
de galna och löjliga saker som
miss Warwick, med alla sina
anlag, brukade såga. Jag
kommer ihåg . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
