Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädande pä den soliga
sandplanen framför hönshuset. Då
oeh dä beqvämade lian sig at|
plocka upp något korn från
marken, men måst gick lian
med långsamma, högfärdiga
steg af och an och skakade
med känsla af sin egen
värdighet tid t och ofta sitt röda
skägg och tycktes mena år de
små gråsparfvarne som
skuttade omkring på gårdsplanen,
_sen I ej, I små pysslingar,
hvarför en matador
undertecknad är." Men sparfvarne
tycktes ej alls bemärka den
högmodige tuppen, titan plockade
blott ifrigt efter några små
korn att föra hein till boet åt
sina hungriga ungar. De
hade annat att göra än spatsera
och stoltsera i solskenet.
I dess ställe tycktes en
skata, som satt pä en
gärdsgårdsstör i granskapet, ined
skalkaktiga blickar följa tuppen,
der ban svängde sig framför
hönshuset. Slutligen
utropade hon: „IIa, ha, ha, käre
tupp, god morgon, allra
ödmjukaste tjenarinna!
„Kukeli-ku, hvem är der?" frågade
tuppen och blickade ined ena
ögat mot gärdsgården. „Icke
kännes jag." vidfogade ban,
"vid alla landsstryknre,
tjufvar och snattare, kukelikti,jag
är Gnllus domestieus, hvad
behagas?" „Ha, ha, ha, se på
den, se på deri," utropade
skalan, som nu kände sig vara
rikligt i behof att göra spe af tup-
pen; „fadertup;>, känner ni ej
mig, gullus maskäticus? jag,
eorvus pica, till er tjenst,
förklarar eder härnredelst för den
sämsta tupp, som ännu
kraff-sat i sophögen derborta, och
ined allt ert krotnande och
alla edra högfärdiga tuppsteg
är ni ej värd en pipa snus!
Ha, ha, ha!" »Hvad är det för
språk nian för mot mig,
kukelikti! Det skall ni, gamla
kaffesyster, Pikelina, icke
hafva gjort för intet," och så
flaxade den hetsige tuppen mot
gärdsgården. — Alen innan
ban ankom dit, hördes opp i
luften en stor kråka skrika:
"kraak, kraau hvad ärnar ni,
broder Gallus, taga för eder,
som rusar så der öfver
stockar och stenar?" „Det är
käre kusin Corvus" (tuppen
plägade alltid kalla sina vänner
till kusiner) en af dina
förargliga slägtingar den gamle
hexan, Pikelina, som retat upp
mig på förmiddagen," svarade
tuppen, och lugnade sig i
detsamma och stälde sig på ett
ben för att intaga en gentil
hållning i kråkans sällskap.
Och jämnkande om
nianchet-terna oeh rökmössan, fortfor
han: ..det vore väl, om hon
engång miste lifvet, den leila
hexan! Ilade jag blott här
min favorit-bössa, nog skulle
jag jagat henne en ärt genom
skallen." „ Kraak kraau, bra,
bra, bror Gallus domestieus,
så måste man bemöta detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
