Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o<;
sin korg: det är lilommor och
intet bin. Du knn utan all
tara närma dig dem.
— Jag såg ju bina med
mina egna ögon, envisades Retty.
— Det är helt enkelt en
korg med en slags orkis, som
jag bedt en liten {jösse
plocka åt mig för mina små
botanisters räkning, sade mrs
Porett till Angclina; ni vet att
dessa blommor så mycket
likna bin, att man lätt vid första
anblicken kan misstaga sig på
dem.
— Mrs Porett gick ut i
tamburen för att öfvertyga Betty
Williams att. hon ej alls
behöfde vara rädd; men denna
gick allt baklänges under
utrop af: — Det är en korg full
med bin! jag har selt dem
med mina egna ögon!
Dessa skrik väckte dc unga
pensionärernas nyfikenhet, soin
voro i danssalen: de kommo
framspringande till dörren för
att se hvad som var å lärde.
— Ah! det är den lille
fran-syske fången, som hemtar vår
orkis; sade Clara, som
rusade ut i tamburen åtföljd af
alla sina kamrater.
— Du ser nu att det ej år
bin, sade mrs Porett till Betty
Williams, i det hon tog några
blommor i sin hand.
— Du behöfver ej vara rädd,
sadcClara Hnpe; stackars barn,
ban har ingenting i sin korg,
som kunde göra någon illa.
Medan Clara sålunda lugna-
de henne, satte Betty
Williams sin klitnipign fot på
hennes klädning, ocli då den
unga skottskan skulle skynda
vidare, brakade hennes kjol af
fint musslin i kras och väckte
pcnsionnärers allmänna
deltagande.
— Hvilken grym
klumsig-het! och det var hennes
vackraste klädning! sade de.
Stackars Clara Hope!
— Gud välsigne 111ig! hvad
har jag gjort? Förlåt miss,
förlåt! utbrast den klunisign
Betty belt förfärad.
— Jag förlåter er mycket
gerna, sade den goda Clara;
och medan hennes kamrater
icke nog kunde beskärma sig
öfver hennes klädning, sprang
hon fram till den lille gossen:
— Stackars liten, sade hon
på sin skottska brytning, det
måste vara bra ledsamt, icke
sant, att vara så der ensam i
ett fremmande land, så långt
borta från sina vänner och sitt
fädernehem? Stackars gosse!
sade hon i det hon smög en
slant i hans hand.
— Hvilket uttryck af
godhet i hennes ansigte! tänkte
Angelinn då hon betraktade
Clara Hope. — Ack, måtte
min Araminta likna henne!
— Hvad behagas? sade
gossen som mycket dåligt talade
och förstod engelska, och
ännu mindre sin unga skottska
beskyddarinna. Tack miss; tag
allt hvad ni vill, tillade han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
