Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•208
Skogens Linnen och Ängsblommor sinn,
Grönsknnilo vnssnr oeh böljorna blå,
Sjöar och skogar och ångar och berg —
Allt har i natten så sorgelig färg."
Då utur thilen ett glimmande ljus
Glänste som sjernan i himmelens hus,
Och genom skuggorna bröt sig en våg.
Natthippen stammar: „hvem år du, o säg?"
..Hvem är du. som kominer ntt trösta mig här
I midnattens mörker, som darrande bär
Frän skuggornas djupa och nattsvarta verld
Dock trefnad, o glimmande ljus, på din färd?"
„Jag är väl," så höres ur dunklet en röst,
„Så liten, så bräcklig; dock har jag min tröst
Att sprida ut ljus, uti skuggornas natt.
Fast facklan är liten, fast skenet år matt.
Jag är just, o nnttlapp, din sol som är satt
Att fröjda ditt sinne i kolsvarter natt.
Den Gud, som om alla har vårdat sig väl
At 111ig äfven gifvit af ljuset en del.
Dermed ock åt dig, du inidnattliga gäst,
l$ereder Han stundom en fröjdefull fest
Och visar oss ljusets betydelse stor
För enhvar, som under hans himlahvalf bor."
Så slutade lysmasken. Nattlappen flög
Med glädje omkring lilla strålen, som smög
Sitt darrande sken utur skuggornas famn.
Och tacksamt han hviskar den Evigas namn.
Al. -
HELSINGFORS,
T Ii en || ,1 r sederholms boktryckeri, 1872.
Företedt: L. Heimbürger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
