Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•236
— Lemna brödet och
smöret der, och var stilla, Nat.
— Genast efter brölloppet
flyga vi, min Angelica, till vår
förtjusande fristad i Wales och
der skola vi trotsa ödels slag,
glömmande hela verlden och
glömda af den.
— Men det är juenvestals
lott, sade Angelina; och ni
glömmer att ni emnar gifta
er, min Araminta; ni
glömmer att ni i ert länga bref
icke nämnt ett ord om detta
tillämnade giftermål.
— Ack, min vän, förebrå
mig ej en brist på förtroende
sotn mitt hjerta fördömmer,
sade miss Ilodges. Af
innehållet i mitt bref hade ni
ändå bort kunna sluta till de
snabba framsteg Orlando
gjorde i min kärlek. Men det är
sant att jag måhända ej så
hastigt hade kunnat fatta mitt
beslut, om ej mina vänner så
hårdnackadt och oförsonligt
satl sig deremot. Jag har
beslutit att bevisa dem, att jag
kan och vill bevara min
rättighet att under alla
förhållanden tänka och handla fritt.
Miss Ilodges talade ännu
läuge ur denua bestämda ton,
men medan hon sålunda
deklamerade sitt favorit-ämne,
genomgick Angelina i sitt
upprörda sinne alla de
besynnerliga saker hon under loppet
af en half timme hade
upplef-vat. Allt visade sig för
henne i en ny dager. Då hon
jemförde miss Ilodges
konversation och uppförande med
A-ramintas känslofulla bref; dä
bon jeinförde den Orlando hon
såg, med den hon hade tänkt
sig, ville hon knappt kunna
tro sina egna ögons
vittnesbörd. Van som hon var vid
ett fint och elegant
umgänge, stötte och sårade henne
miss Ilodges simpla och
grofva sått öfver all beskrifning.
Den oordning och rill och med
osnygghet som Aramintas
kläder och hela rummet vittnade
om, förvandlade till ett
helvete den himmel, som hon
hade drömt sig; och tanken på
att tillbringa sitt lif djupt
inne i landet med miss Ilodges
och Nat Gazabo, uppfyllde vår
hjeltinna med fasa.
— En kopp till, min
Angelina!’’ sade miss Ilodges,
sedan hon slutat sitt långa tal
om sina förföljare, d. v s.
sina venner.
— En kopp till, min
Angelina? Efter resans
besvärligheter skall den göra dig
D O O
godt.
— Jag tackar, men jag vill
ej ha mera.
— Nåväl! Gif mig ilen der
tragedien, Nat, ni vet?
— Er tragedi, icke sant,
min älskade?
— Ah, Nat, ni kan då
aldrig bevara en hemlighet!
sade miss Ilodges; jag ville
öi-vcrraska min Angelina.
— Ah, jag är öfverraskad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
