Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•238
visste ej att jag skulle kunna bli
hängd derför! och jag–
Här blef Betty afbruten
genom modisten, madame
Puf-Hts inträde: hon åtföljdes af
boktrycknrlärlingen oeh af en
man med ett olycksbådande
utseende, åt hvilken mistriss
Puffit snde i den hon pekade
pä Betty Williams ocn miss
Warwick:
— Der äro de: gör er
skyldighet, herr konstapel; jag
kände nog igen mina spetsar.
— Och jag märket efter
mina fingrar, sade lärlingen. —
Jag såg spetsen som hängde
ur hennes ficka, och se här
spår efter mina fingrar, herr
konstapel.
– Kamrat, utbrast miss
Ilodges i det han grep
poliskonstapeln i armen, — detta
är mitt rum uti hvilket ingen
rättvisans handtlangare har
rättighet att utan mitt
samtycke sticka sin näsa; ty uti
England flr hvarje
medborgares boning hans fasta borg.
— Jag känner det lika väl
som ni, min fru, sade
konstapeln, men jag har gjort det
till eti regel att aldrig handla
utan fullmakt: se här är den.
— Ack, rädda mig! spetsen
tillhör henne! utbrast Betty i
det hon, pekade på miss
Warwick. Ah! missen der är min
matmor, jag svär derpå.
— Välan matmor eller miss,
var nu så god och följ mig,
sade koustapcln i det ban grep
Angelina i armen. Sådan
matmor, sådan tjenarinna.
— Skurk! eländige skurk!
släpp genast lös min
Angelina eller dör jag på fläcken,
utbrast den känslufulla
Araminta i det hon sjönk i Nat
Gnzabos armar, som
skyndade sig att föra det oumbärliga
bränvinsglaset till sin fästmös
läppar. — O, min Angelina,
min xVngelinn I suckade hon.
Sl|igen nf fasa lösslet sig
miss Warvick frän konstapelns
annar och stödde sig haifdöd
emot ryggstödet på en stol.
Se så, min fröken följ mig
nu. Alla svininingar i bela
kristenheten skulle ej kunna
rädda er. Jag år nog van vid
albi slags knep. Kättvisan
måste ha sin gångr. Om ni ej
godvilligt vill följa mig, så
måste jng väl tillgripa väld.
— Vid ert lif rör tiiig inte!
Jag är oskyldig, sade
Ange-linn.
— Hon är sjelfva oskulden,
oskulden i egen person! Den
rena och obefläckade oskulden!
deklamerade miss ilodges med
theatraliska åtbörder. — Ah,
jng skall dö häraf! Jng dör
på fläcken! Barbar! Usling!
Medan miss Ilodges
sålunda utfor, förde den
uppmärksamme Gazabo eu styrkande
dryck till hennesläppar.
Denna drack och gret 0111
hvarann; derpå gret och drack
hon åter tilldess den otålige
konstapeln grep Angelina i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
