Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•248
sälen," ropade Adolf pä långt
liàll. „Om vi gii »Ha dit, så
få vi bestämdt böra någon saga.
Skynden er alla ocb kommen
med!" ..Ack ja,ja, det skall bli
roligt," ropade de andra! Och
korna och fåren kördes i hast
om hvarandra i ladugården,
och ledet sattes fast med två
stickor, och så bar det af.
Lilla Lena snafvade tre gånger
på vägen och slog näsan mot
en tufva, men icke kändes det
just ty tufvan var så mjuk
med sitt saftiga gräs. Viktor
kom till löfsalen i galopp på
sin käpphäst, soin nyligen köpts
på någori leksaksmarknad i
ti:fors och Adolf kuskade i
fullt sträck med Klas, som den
här gången var häst. Ett af
rockskörtena fick i brådskan
blifva töuunor. Och så
anlände hela sällskapet Jill gamla
Stina i löfsalen. „Söta, gamla
Stina, berätta engång igen en
saga för oss" sade lilla Lena och
sprang till gamla Stinas famn.
„ Var nu så snäll, som förut,
snälla gamla Stina," bad Toini.
„Ja, ja, kärn barn, nog skall jag
gerna betättn, bara jag nu igen
kommer på någon," svarade
gamla Stina och bad Adolf
Hytta en mjukare stol åt. henne.
Och kusin Elli, som nyligen
kommit från staden och soui
suttit på trappan med stora
I syster Anna förenade sig snart
med de små åhürareue, hvilka
sutto i krets framför gamla
Stina och hennes länstol.
„Det var en sådan tid, som
nu," började då gamla Stina.
„ Våren hade kommit och
junisommaren var inne. < UVerallt
i lunderna och på de gräsrika
ängsmattorna uppspirade
vackra blommor, sippor och
ve-ronikor, konvaljer och violer
och de aldra nättaste vifvor.
— Hilda var en liten Hicka,
som mycket tyckte om
blommor. Ilon älskade deras smärta,
späda gestalten deras brokika
| färger. Hon skulle nästan
velat kyssa hvart litet bl om öga,
soin speglade sig i hennes egna
ögons klara "lans. Så ofta hon
R B
kunde var hon pä ängen och
i synnerhet der vid
skogsbrynet, hvarest en vacker linda
fanns mellan en rågåker och
skogen. Nog tyckte hon äfven
omi blommorna i krukor
derinne; men hvar gång hon såg
huru de siuögo sig likasom
bedjande mot fönstret och
liksom sorgsna blickade ut på
systrarna i fältens fria
blom-sterverld, då tyckte hon att
det var riktigt synd med de
stackars blommorna, som så
der voro fängslade, om deras
krukor också icke voro så
fasligt fula och stora. (Forts.)
HELS INGEOKS.
I’ Ii * u 4 n r Sedurliolnii boktryckeri, 1811.
Ffirolmlt: O. H. LinMerq.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
