Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•348
jag endera sköta om syskonen
derlieiuma eller bara omkring
sand."
„Och lärdomen gör dig cn
sådan glädje att du står och
lyssnar utanför dörrarne?"
frågade läraren.
„Aek ja, jag ville så gerna
lära mig riktigt mycket,"
svarade gossen med glänsande
ögon.
„Är det ock så med dig
Victor," frågade läraren
leende denne. — Victor gaf intet
svar.
„Vet du livad, min gosse,"
sade herr Lenz till Hans, „kom
i dag på eftermiddagen ännu
cn gång hit, och hemta dina
häften och skolböcker med dig,
jag skall tala med herr Weber
deruppe." — „Der är pengar
för din sand," snäste Köksan
honom, „du behöfver icke så
snart komina tillbaka." —
Liten Klara smög sig fram och
frågade läraren sakta i örat„om
hon skulle skänka sitt äpple
åt gossen?"— „gör det",
svarade läraren. Hans tog
tacksam och förnöjd emot det
stola, röda äpplet, och skyndade
sig hein med sitt mynt och
sina korgar.
Med bäfvande hjerta åter-
kom den lille lians på
eftermiddagen med sin
oumbärliga sandbörda, ty utan den
hade ban alls icke vågat sig
hemifrån. Han ställde sin sand
nere på gången, på det ban
icke en gång till skulle bli
snäst af köksan, tog sina få
dåliga, torftiga häften och
böcker, och steg så uppför
trapporna med herr Lenz som
underrättat herr Weber derom.
Dumm badc icke underlåtit ntt
berätta fOr de inackorderade gossarne
om den lille snndbärar-pojken, som
vid dörren hade lärt sig konjngerii
,nii»i." Det hade då vankats
eftertryckliga förmaning.ir. „Er slynglar, nödgas
man med våld föra fram, och måste
prygla er, nar ni skall lara er något,
och den stackars gossen år bedröfvad
öfver sin okunnighet, och är lycklig
då ban kan lära sig något. Er borde
man lill strä|f icke lära något alls,
utan låta er löpa omkring som
kreaturen! " — Det fanns nog några nf
gossarne som hade låtit detta sig väl
behaga, och vnrit nöjda, om herr Weber
blott haft allvnr ined
omkringsprin-gandet. Emellertid stodo de nu i ett
hörn nf rummet och blickade högst
nyfiket på huru herr Lenz kom tågande
med sin skyddsling, hvilken, darrande
ocb förlägen blef stående vid dörreli.
nNå, är det snnnt ntt du är en liten
lärd. och att du kun latin? frågade
herr Weber — Ilana vnr nästan
gråtfärdig. „Ack nej, jag kan nlls
ingenting, " sade hnn ängsligt. Jng liar
endast uppsnappat ett och annat."
(Forts.)
II ELS IN G KOKS,
11.,-ortnr S c rf e r Ii o I ni • boktryckeri. 1812.
Företedt: L. Ihimhiirgn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
