Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•340
bfon<l såga för sig sjelf ..han
kunde just hafva god (id
dertill. Ilade jag inte mina
femtio år på nacken, så skulle jag
göra det sjelf."
Med mycken möda fick hnn
af herr Thor tillåtelse att
hjelpa npp en del af
köksträdgården, biträdd af en ung gosse
från byn, men det som fordom
varit blomster rabatt ville herr
Thor icke höra talas om ntt
man skulle röra vid.
„Det är bara
menniskofttn-dcr att blanda bort den fria
naturen och plantera prålande
blommor" brukade ban säga
Jtår vexer ju blommor,
maskrosor, tistel och gtdlvifvor, hvad
behöfves det mera?"
Ocb dervid blef det.
Gossen, som gräfde upp bänkarne
åt fru Lange, hade alltid
någon liten bit att berätta,
nät-han kom hem om aftnarne.
Ilèrr Thor var arg som cn
spindel och mörk som en vin-1
ternatt och brusade upp mot
fru Lange ibland som en
stormvind.
Ilan gjorde ingenting annat
än låste i sina böcker oeb
ståt|ade upp dem den ena dagen
t* ,
pä ett sätt, den andra på ett
annat sätt. Så hade ban en
käpp, med hvilken ban borra-
de hål i sanden, när ban ville
läsa hemligheter i jorden och
med samma käpp slog hnn
efter nyfikna pojkar, som
stoppade sina små näsor emellan
spjelorna på stakettet, och
kattor, som ban ej kunde tåla, fast
råttor och möss sprungo soln
husdjur i den gamla
byggningen och gjorde förfång åt fru
Langes besparingar. Ibland
sofde ban på ljusa dagen och
satt uppe om nätterna, och
i-bland gick ban bort till
skogen tili flera dagar. Dön ende,
som rycktes våga tala ined
honom, var den gamla
hushållerskan och ändå hände det ofta
att icke ens hon vågade det.
Ingen kunde begripa, hvarföre
hon ville vara lios den
tvär-viggen. Fru Lange var också
temmeligen butter och knarrig,
man fick ej många goda ord af
henne, likvisst hade hon ibland
stuckit en smörgås eller en
bulle åt gossen, som arbetade,
och Hera fattiga i byn hade
också fått hjelp, man förstod
sig ej rätt på henne.
Hufvudsumma!! var att de båda gamla
måtte vara ett par olyckliga
menniskor, som alltid måste
gräla och säkert hade mycket
tråkigt hår i verlden.
(Forts.)
HKLSHTGFOKS,
Th « fl 4 4 r S*iIorbO I m« b o It I r y r k t- r I, t K 7 2.
Företedt: £. Hrimhlrgrr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
