Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•350
före vill ni icke emottaga
platsen, som sannerligen icke är
dålig? ty, det säger jag eder,
den lärare som jag gifver mina
barn, måste blifva respekterad :
jag bar ångrat, att jag icke
tidigare hållit herr Lenz mer
i anseende, kanhända skulle
miu Victor icke hafva blifvit
så lat. Hvarföre vill ni icke
komma till oss?"
lians blef glödande röd, men
ban öfvervann snart sin falska
blygsel och sade öppet, om
ock med sänkt blick: „min
inkomst är mycket liten och
räcker knappt till det allra
nödvändigaste. Dertill har jag
ännu en fattig moder oeh
syskon. De kläder, uti hvilka
ni ser mig vara klädd, äro
mina allra bästa, mina
linnekläder bestå af trenne
skjortor, hvilka min syster
Min-chen hvarje söudagsafton
hemtar mig rentvättnde. 1
fattighuset tager ingen anstöt af
kläderna, i ett bildadt hus
deremot kunde det hända. Om
ock ni sjelf, herr bankir,
godhetsfullt ville öfverse dermed,
så kunde jag dock omöjligt
synas ibland edra barn i den
fremmande staden så här."
„TSa väl, ni har sannerligen
inte orätt; det duger inte att
man uppträder tarfligt klädd
i finare sällskap, man känner
sig alltid generad, och ni gör
till slut dock bättre i att
förblifva det ni är", sade herr Stern,
„det är förnuftigt att ni har
talat ärligt, ulan att blygas
öfver oförskylld fattigdom, jag
önskar er allt godt. Eder sjelf
kan jag icke tillbjuda något
för att jag förgäfves besvärat
er, incn ont ni vill föra en
liten helsning till er syster, så
skall det glädja mig."
Dermed aflägsnade sig herr Stern
och lians gick tillbaka,
mycket, mycket sorgsnare än då
han de forna ären gått med
sina sandkorgar utför
trapporna, om ban måste taga dem
otömda med sig. Den dagen
var icke den svåraste för Hans.
Han gjorde sitt bästa att åter
förnöjd och redligt fullgöra
sitt dagsverke, men det ville
blifva honom för svårt. På
boklådorna, förbi hvilka hans
väg med barnen alltjemnt förde,
var just en skön utsigt
nfHei-delberger slottet upph&ngdt;
förut hade Unns alltid så gerna
blifvit qvarstående, men nu
gick han raskt förbi. Han
kunde icke blifva herre öfver
en viss bitterhet mot sitt
o-förvàlhidc armod, soui skulle
utesluta honom från den väg,
som så skönt hade öppnat sig
för honom; allt blef honom
likgiltigt, till och med när hans
dåliga hvardagskläder blefvo
stulna, under det ban var i
kyrkan, och ban nu endast
hade den svarta
söndagsdräg-ten, bekymrade det icke
honom. „Det är ändå allt förbi,"
tänkte han.
Han kunde icke med någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
