Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tro Ijcrndelnr nf hans
förmögenhet vä ni t, om han hade
arbetat sà som den stackars Hans.
lians’ käraste och trognaste
vän var ocli förblef en rädd
och stilla prestman, som med
sin moder bodde i en vackert
belägen prestgård nära staden.
I)et. var Frans lians gamla
kamrat från fattighuset. Hans
och Frans hafva icke gått med
hvarandra på dans, men de
hafva som trogna vänner
hållit tillsammans i lust och nöd.
Frans var allt ännu af en
något ängslig natur. Då ban
någon gång i sitt kall, eller
annars i sitt lif kom i
förlägenhet, så tog lian alltid sin
tillflykt till sin friske, kraftige
vän med den säkra, klara
blicken, som då troget hjelpte
honom, stärkte hans mod, och
skyddade honom för hans egen
ängslighet.
Så ofta den strängt
sysselsatte läraren ville hvila ut sig
frän sina göromål eller
tillbringa en glad dag ute i det
gröna tned hustru och barn,
så for hela familjen dit ut till
den fridfulla prestgårdcn.
Farmor, som gamla fru pastorskan
nf bela Saueelskn familjen blef
titulerad, menade alltid att hon
icke kunde visa herr
professorn nog kärlek och aktning,
som ersättning för att hon så
litet nktnt pà honom som
»sandpojke," ban, som visat sig som
cn så trogen vän och kamrat
för hennes käre Frans.
De vackraste feriedagarne
tillbragte familjen i den stora
löfsalen i prestgårdens vackra
trädgård, och Hans muntra
gossar hade bättre reda på
äpplesorterna än deras gudfar,
herr pastorn sjelf. Sålunda
kunde Hans bereda sina egna
barn en lyckligare ungdom än
ban sjelf haft; han süijdo ock
troget för, att de fingo med
sig i lifvet en riklig skatt, af
kunskaper.
Men det bästa ban kunde
gifva dem var språket: „blif
from och gör det rätt är, ty
sådana skall det på sistone
väl gå."
Slut.
Morfars ögontröst.
(Forts. fr. n:o 42).
in.
En eftermiddag på senhösten
då det regnade och stormade
som om himmelen vnrit öppen,
gick herr Thor för att se
efter om porten var stängd. Då
hörde hnn en späd röst
der-utnnför ropa:
„Morfar, släpp in! morfar,
släpp in!"
förundrad närmade han sig
porten. Der stod en liten
flicka omkring fem eller sex år
gammal, skälfvande af köld och
genomvåt af regnet: hon
bultade med sin knubbiga hand
pà porten och ropade ännu en
gång:
„Morfar, släpp in! släpp in!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
