Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•367
ut der lion låg med den
feberröda kinden på den lina hvita
dynan, alt fm Lange bad Gud
göra henne frisk igen. Också
herr Thor såg för första
gången, i fru Lnuges närvaro,
vänligt på barnet, och smekte
hennes händer.
Småningom tillfrisknade
Nina och återfick snart sitt lifliga
lynne. Nu var det roligt att
se den gamle tvärviggen, huru
ban varsamt bar sin lilla gäst
genom rummen, då hon ännu
var för svag att gå sjelf, huru
ban om aftnarne insvepte
flickan i sin egen stora nattrock
och satte henne i sin länstol
och sjelf satt på en annan stol
och pratade ined den lilla eller
rättare hörde på allt hvad bon
hade att förtälja. Förgäfves
sökte han nf dessa snmtnl
utgrunda, hvem hon vnr, Ilon
tnlnde endast om -mamma"
och farsgubben" oeh
-värdinnan" och Janne, Kalle och
Anna, men vidare knnde man
ej få reda på. Att hon icke var
en liten bondflicka slöt herr
Thor af barnets fina bänder,
af snitten på hennes
kläder och af det vårdade om
ock barnsliga språk hon talade.
Hvem kunde hon således vara?
Att hennes moder måtte vara
mycket fattig, hördes på allt
oeh derom vittnade äfven
de slitna och urvuxna
kläderna. Fru Lange log för sig
sjelf då hon såg nil ilen ömma
omsorg, hennes husbonde
egnade den lilla fremligen.
-Han är som en annan
men-niskn," snde hon. „han har fått
någonting att göra och hinner
ej sitta bela dagen med de
välsignade böekerne. När
barnet klappar hnns skrynkliga
kinder, ser hnn så (lat ut som
en gammal hund, men det
smakar ändå tyckes det."
Äfven sedan Nina
fullkomligt tillfrisknat oeh kunde
springa omkring i rummen,
sysselsatte ban sig med henne
långa stunder. Hnn hade
frågat henne om hon kunde läsa
och fann att hon redan börjat,
men som det gick dåligt ännu
O O
lät ban henne stundom läsa
för sig. Med otrolig möda
uppsökte ban några gamla
barnböcker längst borta på
bokhyllan och kunde sitta stund
efter stund och åhöra små
verser som barnet med lätthet lärde
sig utantill. En dag blef fru
Lange djupt förvånad öfver att se
herr Thor klifva nedför
vindstrappan med den stora dockaii i
den ena handen och en kärra
och en leksakslåda i den andra.
Lilla Nina sprang jublande
e-mot hotiom.
-Ack, morfar, hvnd du är
för en snäll söt gubbe! Du
har så vackert hvitt hår och
så vackert hvitt skägg och
nil hemtar du en så vacker
docka! Tack, tack!"
Morfar, som herr Thor nu
utan mostånd lät kalln sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
