Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Morfars ögontröst.
IV.
(Forts. fr. mo 47).
I)pt var icke sä allt för långt
till den by der Ninas moder
bodde och Nina hade gått cn
ännu kortare väg genotn skogen.
Innan kort stannade vagnen
framför bondens bus. Nyfikna
barnansigte!! tittade ut genom
alla fönster i byn och folk
skockade sig i hörnen och i
portarne.
Herr Thor steg ur vagnen och
med Nina på arpien trädde ban
in i rummet der den
fattiga,enkan bodde. »Mamma!u utbrast
barnet 9ch slet sig är den gamle,
mannens aftnar och störfadc:
fram till modren. Länge,
länge låg l^on vid den älskade
modrens bröst. Herr Thor
stod tyst i. dörren och
betraktade den lilla gruppcnr Nina
hade ej haft så orätt. Den
fattiga enkan påniinntc starkt
om hans moders porträtt, det
var samma milda fina ansigte,
och sköna fromma ögon och
de ljusa tjocka flätorna älven.
Den lyckliga modren kunde
ej finna ord för alla de varma
tacksägelser som uppfyllde
hennes hjerta, då hon af barnet
och af herr Thor hörde att
Nina varit hos honom och huru
han haft det der.
»Ser du mamma, jag ville gå
till morfar," sade Nina slutli-
gen, „och jag hittade rätt. lian
ville först inte släppa in mig,
men jag bultade dnlitigt, jag."
»Kära barn hnn, är icke din
morfar," sade modren leende.
Visst är ban det," förklarade
flickan, „du är ju min morfar?"
»Ja, jag år det min
älskling," sade den gamle herrn
med en blick på enkan som
tydligen sade »låt barnet tro
det, det gur mig lycklig,"
När Nina tillräckligt smekt
och kysst sin mamma och
omständligt berättat om morfar,
fru Lange, det gamla huset,
och sina nya leksaker,
skyndade hon till sina fordna
lekkamrater Janne, Kalle och
Anna, för att för dem
presentera sin älskling Mirre och
sin nya docka, samt för att
litot paja om värdinnan och
farsgubbeii, ty de hade alltid
vailit sä vänliga emot henne.
Under lidén satt herr TKqv
bos modren och vände litet
förlägen sin gamla gråa
res-liatt i händerna. Han hade
någonting pä hjertat, det var
tydligt, men ban visste ej huru.
Hftn skulle komma fram med
det.
Enkan kom honom till hjelp
i det hon sade: »Medan jag
låg sjuk der borta bland
fremlingar, tänkte jag ståndigt på
min lilla Evangelina och då jag
böljade tillfriskna var tnnkcu
att äter fä se henne min stör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
