Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gra böcker, soai ban fått. till
julklapp ocb namnsdagsgåfvor.
Deribland voro: Den sista
Mohikanen" och
„Prairieblom-inan" ocb »Nybyggarene i
Kanada."
Sedan bror Rutt’ slutat,
började syster Muff sin saga om
prinsessan Snöhvita ocb om den
elaka drottningen som ville
förgifta benne. Hon skildrade sà
lifligt de goda dvergarnes sorg,
då de funno sin prinsessa död,
och allas glädje vid hennes
å-ter uppvaknande till lifvet, att
lilla Tusse ömsom hade tårar
i ögonen, ömsom ett löje på
läpparna. När det se!n kom
Tusses tur och ban skulle
berätta om Tummeliten, kom ban
ej riktigt ihog oiu
Tuiumeli-tens bröder voro 7 eller S.
Medan han fundernde derpå,
hörde man pä afstånd ett rop,
som upprepades gång på gång.
»Hvad kan detta vara?
Måhända något indianskt
stridsrop eller någon vilsekommen
buffeljägares rop efter
kamraterne?" Annat kunde just ej
gerna komma i fråga i Amerika.
„Mcn det är besynnerligt," sade
syster Mull’, „det låter alldeles
som om de ropade: Kalle,
Bina, Jonas!" — „Åhnej, det
kan ahlrig vara möjligt,"
invände bror Ruff, som allt
ännu var i tankarna i strid med
Indianer „jag vill sakta smyga
mig dit bort till den stora
stenen oeh derifrån bespeja
nejden. Här är säkert farn
pà färde." Ocb sà begaf han
sig tyst som en råtta och med
dragen sabel ut på den stora
prairien ifrån sina syskon?-som
ingalunda deröfver voro glada
till mods. Knappt bådo bror
Rutt hunnit upp på stenen,
innan ban på ett ganska snabbt
sätt förfogade sig ned och hals
öfver hufvud kom tillbaka till
sina bestörta syskou vid ladan.
„Det är Lisa, den otäcka
in-dianpackan Lisa, som ropar
oeh nu såg hon mig, och nu
kommer hon efter oss och nu
få vi ej längre vara i Amerika,"
utbrast bror Ruff när ban
uppnådde ladan. Derpå förslog
ban att de ännu skulle försöka
gömma sig bakom ladan, och
i värsta fall lofvade ban med
sabeltt i handen drifva Lisa
på flykten. ..Vi halva ju
varit här bara en timme, och
icke är eftermiddagen slut
ännu," menade hnn. Men i
detsamma syntes Lisas gestalt vid
vägens krökning och hon
hördes ropa: ..hvar i alla tider
hafven I varit? Jag har sökt
och ropat Er öfver allt, i
trädgården och på Johanncbackcu
och på träsket och vid
stranden!"
„Vi äro ju i Amerika," skrek
bror Rutt’ till svar, „låt oss
vara i fred." — „I Amerika,"
sade Lisa förvånad, i det hon nu
framkom. »Det är ju liästbagen,
vet jag, och magistern, sade
att ni alla genast skulle
komma hem. Och tå, vet Kalle,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
