Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•397
— .Hvad Gud är stor,"
utropade Antti.
— „Men," fortsatteHerman,
„ryindon är kall ochödslig, de
små vattendropparna skälfva
deruppe af en isande köld: de
tränga sig darrande till
hvarandras sida oeh då blifva de
åter synliga för våra ögon un-
« C i
der form af moln."
— „Moln," utropade Antti
bestört, .blifva de små
vattendropparna, som från hafvet
stiga upp i luften, deruppe
moln."
— „Ja," svarade Ilerman,
.kunde du tänka dig det; blicka
ut genom fönstret — ser du
det lä tta molnet, som sväfvar
deruppe på det blåa
himlahvalfvet, det härstammar från
det väldiga hafvet, som brusar
långt borta i fjerran."
— Antti syntes mycket
intresserad.
— „Och när det sedan
bör-jnratt regna,"fortsatte Hennan,
„då komma de små dropparna
med jublande fart frän molnet
till den grönskande jorden, men
huru går det med aetn sedan?"
— Antti kunde icke begripa
det.
— Jo," ser du kära Antti,
„några fälla ned i bäckarna
och sjöarna pä jorden, från
bäckarna ocb sjöarna komma
de i lloderna, oeh floderna föra
dem tillbaka till deras hem i
hafvet, andra uppslukar den
upphettade jorden, andra åter
trycker den hulda blomman
till sina törstande läppar."
— Antti var helt förtjust.
— „llnr du sett," fortfor
Herman, .huru bela
växtligheten ser liksom yngre och
friskare ut efter ett
uppfriskande regn, den ståtliga skogen
susar dä mäktigare än någonsin
och jag tror att den på detta
sätt lofprisnr alltings
upphofsman."
— „Så tänker jag med,"
inenade Antti.
— „ Först år du, kära Antti,
hvarföre Gud har skapat sä
stora vattenmassor på jorden?
Förstår du att om hafvet icke
skulle finnas, skulle molnen
ej heller kunna finnas, om
molnen icke skulle finnas, skulle
det aldrig kunna regna, otn
det aldrig skulle regna, skulle
ej det minsta grässtrå kunna
växa, intet djur kunna lefva,
jorden vara en kal ödemark,
hvarest stenarna skulle vara
herrar och sjöarna bottenlösa,
svarta afgrunder, utan en enda
droppe vatten."
— Antti lyssnade med stor
spänning.
Efter en stund fortfor
Herman: „Du känner, goda Antti,
att du liar ett hjerta, som
klappar i ditt bröst, du vet att,
hvarje gång det klappar,
strömmar blodet genom dina ådror
till alla din kropps delar;
några ådror föra det till dina
ben, andra till dina arnytr, till
ditt bröst och dina lungor, men
blodet återvänder på andra
vägar tillbaka till hjertat. När
ditt hjerta upphör att slå, sä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
