Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•399
de folkens öden. Kom är
kanske den mest minnesvärda stad
som finnes på jorden,
lifvet-tvåtusen år hafva dag oeh natt
vexlat öfver dess murar och
ännu i denna stund slår
staden nvar, vördnadsvärd genom
sin ålder och de minnen den
uppväcker. llom är
visserligen ej mera detsamma som del
fordom var, ty Paris och
London äro nu verldens
hufvudstäder, men under långa,
längesedan förflydda
århundran-den var Rom den förnämsta
staden på jord klotet. Den då
lefvande menskligheten gaf
den-samma benämningen
»verldsstaden" ocli så mycket är
åtminstone säkert, att hvar och
en, som då för tiden villa se
någonting stort och präktigt,
ställde sin kosa till Rom. Vid
tidpunkten för vår berättelse
var deremot folktillopjiet till
Rom ovanligt stort. Talrika
menniskomassor frän alla
kanter nf Italien skyndade till
verldsstaden och i deras
ansigten stod en gränslös
förskräckelse målad. I Rom rådde den
största bestörtning. De
ankommande flyktingarna berättade
öfverallt i staden den föga
behagliga nyheten, att
verhlsför-störaren med 6ina vilda
horder vnr på väg mot Rom, för
att utplåna detsamma från
jorden. Man visste att man ej
hade att vänta någon
försköning och att ingenting annat
återstod än en kamp på lif
och död eller en säker under-
gång för barbarernas svärd.
Allt mera oroväckande blefvo
underrättelserna och allt större
skaror nf flyende menniskor
samlade sig inom Roms
murar. Redan stod
verldsförstö-raren med sinn oräkneliga
skaror på Italiens mark oeh
brinnande byar visade don väg
der ban gått fram. Tre
månader stormade hans krigare
urstmiingt mot staden
Aqui-lejas murar, derefter intogos de
och en rykande askhög
be-täcknade det ställe der den
stora staden hade stått. IS’u
skyndade fienden med
svindlande biådska mot verldens
hufvudstad, och kanske redan
nästa natt skulle
verldsförstö-rareus hästar stampa i den
romerska kejsarens salnr! Kom
syntes förloradt, men vi skola
emellertid i tankarna ila
fienden till mötes, för att göra
dess bekantskap. Det blifver
visserligen ingen angenäm
bekantskap, som du skall göra,
men, fatta mod min lilla vän,
och följ mig lungt till de vilda
llunnernas läger, ty blott i
tankarna får du skåda dem,
men i verkligheten behöfver
du aldrig se dessa, rysliga
skepnader. De sågo verkligen ieke lit soln
menniskor; derjis ansigten liknade
o-foruiliga kOtt-klunijiiir, i hvilka
trenne små, uf vildhet gnistrande Ögon
lyste. De voro små till växten, men
de fruktade fOr ingenting jiå jorden
oeli deras mila| var ofantligt stort. De
voro alin till höst oeh tillbragte
nästan hein sitt lif pä hästryggen, der
åto de, der sofvo du oeh derifrån
knatade de siuu fiender öfverända. Keduit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
