Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321)
familjen ute i trädgården b o m
nu stod i sin fuila fägring.
Dä kom postbudet ocli hemtade
ett bref till Ninas mamma från
Amerika, det var från hennes
fader.
Hon brut brefvet ocb läste
det. Då bon slutat fattade hon
den gamle herr Thor? hand
och .kysste ilen rörd.
..Ar det ledsamma
underrättelser?" frågade ban
deltagande.
»Nej," svarade hon, „jng
skref till min fader om eder
godhet emot oss och att vi
flyttat till eder och nu
skrifver min far och välsignar
e-der och beder eder om
förlåtelse: han har varit er fiende
förr och nu bar ni lönat
honom så att ni bevisat godhet
mot hans dotter och
dotterdotter."
„Ja," svarade herr Thor all-
varligt, „han har varit min
fiende, men jag har
längesedan förlåtit honom och hans
lilla dotterdotter har försonat
allt det han brutit emot mig."
Herr Thor lade välsignande
sin gamla skrynkliga hand på
Ninas lockiga hufvud och såg
kärleksfullt pà henne.
Så förgingo många år. Nina
växte upp till en snäll flicka.
Då herr Thor på ålderdomen
blef nästan blind, satt Nina
tåligt, timme efter timme och
läste för honom, mången gång
saker som bon ej förstod ocb
alls icke intresserade henne.
Men hon gjorde det sà gerna.
Så brukade hon leda gamle
morfar ut i trädgården för att
inandas den friska luften och
hje]]lte och roade hononi på
alla sätt. Nu var hon riktigt
hans ögontröst.
Hågkomster.
Det aar en afton, då solen gick ned
Och vågorna skeno så röda,
Då drog min fader ur hemdalen bort,
Att för sitt fosterland blöda.
Och morgon nog blef och afton se’n,
Men aldrig mera han kom igen,
Ty hans ädla hjerta upphört att slå,
Och slutit sig hade hans ögon b/ii.
Det var en afton, då solen gick neil
Och vågorna skeno sä röda,
Då vakan sjöng, och himlen begynt
/ glimmande guld att glöda,
Då gaf mig min moder en blick, sn blid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
