Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
4
A fresrniB dag var inne, neil
Ilugos fader liadc den
föregående veckan med honotn
noga genomgått den kurs, |inn
borde kunna för ott vinna
inträde i läroverket. Hugo kände
sig mycket beklämd, och hade
i tysthet redan fält Hera tårar
vid tanken på att skiljas från
sina älskade föräldrar och sina
kära syskon och hela det
kär-blifna, gnmla och trefliga
hemmet med alla dess
egendom-lighcter, det utskjutande taket,
den nätta förstugu<]viston och
den jemna gårdsplanen, hvars
gräsmattas minsta tufva var
en vän och bekant för Hugo.
Den hade så många gånger
skyddat hans hufvudknopp från
SVåra stötar vid de oräkneliga
kullerbyttor, som under glädje
och gamman al’ honom och
Axel der blifvit kastade.
Tillsammans med Axel och Hanna
och Berta vandrade |inn i
trädgården att besöka de minnes
värda ställena oeh ned till
sjöstranden att der taga afsked af den
lilla grästorfsoffan, som han
sjelf gjort, och sätra farväl ät
sin fasta skeppshamn der
nedanför mellan strandens stenar,
hvarest Ännu ett och annat
li-nieskepp (af bark naturligtvis)
samt åtskilliga handelsfartyg
med deras last af häggbår oeh
kiselstenar lågo för ankar,
gungande på vågen. Sedan begaf
ban sig till den stora vidt
utgrenade rönnen, hvari det
märkvärdiga flugsnnppareboet fanns,
sein utgjort en källa till
förnöjelse för Hugo.—Tidigt på
sommaren hade han upptäckt
boet och sedermera med gläd je
sett det fyllas af nätta, småa
Agg; men såsom
majföreningsmedlem aktade han sig att ens
röra vid boet, ännu mindre
äggen. Oeh derefter var hnn
ofta i rönnen och såg på sitt
fogelbo, och flugsnapparenc
började småningom unse
honom soin en kärkomnicn gäst,
så att de stundom, oaktadt
hans närvaro, satte sig till hans
förnöjelse på det nättaste sätt
helt beqvämt i boet.
Slutligen kom det ungar ur äggen,
och det treflignste var att
skåda, huru kärleksfullt de små
matades af de ingalunda stora
men flitiga föräldrarna. Hugo
tänkte dervid alltid på sin goda
fader och moder. lian var
ju äfven sjelf en sådan der
liten fogelunge, som just i dag
skulle ut i verlden att lära sig
flyga. Och bestämdt var det
en af de små foglarne, som
Hugo sett uppfödas, hvilken
nil, när lian var i rönnen att
„taga farväl" äfven af det
öfvergifna boet, så vänligt oeh
uppmuntrande blickade på
honom från en liten qvist på en
nf rönnens långa grenar och
som med några q vitt rande
toner lyfte vingen, då ban
begaf sig neil ar trädet.
Så var dä af allt afsked
taget, till och med af Pelle Buff
i fårhjorden, hvilken ined sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
