Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f|i |lifva vid bäcken well som
him vsir hungrig, öppnade lian
sin lilhi rensel, som han bur
pil ryggen. Men då han
en-dnsl fann några brödsmulor
pä bodnet. blickade han mol
|li|nien med sinn vackra b|an
ögon, från hvilka stora tårar
rullade till marken: „Alin
»turkars, goda mamma! utropade
ban, hvar finns dn nn? Kär
min rensel vnr tom, gaf dn
alltid mig bröd; — och nu gå
Here dagar till ända, utan att
någon gifver mig att äta. Oeh
du, mamma, ligger nu der i
ilen mörka mullen bakom
kyrkomuren; och det för alltid!
(Tårarne qväfde hans rust).
Och din stackars Antonio går
nu att tigga i verlden liksom
en liten kyckling, som
förvillats från sin moder. Ofta sade
du mig: Gud skall vara med
dig, han älskar oss alla; till
honom skall du alltid vända
dig. O gode Gud! du, som
skapat himmelen, jorden och
solen, gif mig en sång till
denna natt och låt mig ej dö nf
köld denna vinter. Gif vidare
åt den stackars Antonio . . . .
hans kära manuna .... Nej!
hon år ilöd, henne får jag
aldrig mera se . — Man
brukar fästa ett svart band kring
sin hatt, då man förlorat sina
käraste, men den staekurs
Antonio! hvem skall väl gissa alt
han förlorat sin mor?"
1 det ban salunda snyftade,
föllo lians blickar på den lilla
rofåkern, och han kände en
stor lust all beinäklign sig
några af de frestande rofvorna,
men hans moder hade
förbjudit honom alt taga någonting
utan lof. I detsamma såg han
en liten Hicka, som vid ett band
ledde en gås, för att låta den
äta af rolbladeu. Antonio
närmade sig henne, det var ett
barn af hans ålder.
— Lilla fröken, sade ban,
jag ville gerna äta några
rofvor, men jag vågar icke. Äro
de edra?
— Ja, min vän. Men
hvarifrån är du?
— Jag liar intet Item på
jorden; jag är den stackars
Antonio, eoin går ut att tigga
i vida verlden.
— Antonio, det är ett
vackert namn. Mitt namn åter
är Aleidi.
— I)et är också ett vackert
namn. Min mor hett»-Helène,
det är ändå mycket vackrare.
— Icke tycker jag det; men
hvar är då din mor?
— Hon år död.
— Stackars Antonio! Är det
re’n längesedan?
— För åtta dagar tillbaka
svarade Antonio. (De begynte
hvardera att gråta).
— Du är en snäll gosse.
Men dina kläder äro alldeles
slarfviga; eljest skulle jag
omfamna dig och sälla n»ig
bredvid dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
