Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
no
— Huru gnmmnl ilr <Ui?
— Tio år.
— Hör, gosse lilla, du skall
få blifva öfver natten bos mig.
Men är du ej hungrig?
— Nej, jag träffade Aleidi,
som gaf mig sin smörgås.
— Aleidi är en liten snäll
flicka. Men tänker du
någongång på, hvad du år skyldig
dem som visa dig välvilja?
— Ja, ja, goda pappa. Min
inor sade mig ofta: När du
blir ttor, Au tv nia, hör du
arbeta för att yöra dt undra det
floda, nom man bcvixat dig.
Men då jag tänker på huru
många hafva gifvit mig bröd
och nattqvarter, så blir det väl
bela verlden, som jag får hjelpa.
— Nå, år du verkligen
redan trött vid att tigga, frågade
Kobert, småleende.
— Aclc! om jag blott hade
litet tott bröd och vatten, så
skulle det tnngaste arbete
vara mig mycket bättre, än
det lif jag nu för.
I detsamma gick solen ned
och Martha hemtade åt sin
fader aftonvarden. Unn
anförtrodde gossen i hennes vård
och sade: „tag denna gosse med
dig, och om han är snäll och
liar talat sanning, skola vi hålla
honom hos oss." Märtha som
genast blef förtjust i den sköna
gossen, tog honom med sig,
och det läckte ej långe, innan
de alla voro fast beslutna att
hålla honom ho.« si". Den
sköna gossen med de klara
blåa ögonen blef snart allas
gunstling. Isynnerhet Lorens,
Marthas make, som Var en
mycket allvarlig man,
förtjustes af den synnerliga
klokhet, som ban ådagalade i sina
svar och i bela sitt
uppförande; och då gossen första
aftonen tackade Gud som
bönhört honom, som gifvit honom
en säng för natten och en
fristad emot vinterns köld, då
kunde ban ej hindra tårarnes
frambrytande: Martha! ropade
ban, Antonio tror på Gud och
ban vet att bedja till honom.
Snart fick Antonio nya
kläder och en fin och nätt hatt,
och då det blef vinter, beslöt
man ntt han skulle få komma
i skolan. Antonio var förtjust,
ty nu skulle ban ej allennst
få läsa i den stora bibeln, från
hvilken den gniulc Robert ofta
uppläst för honom herrliga
ställen, utan här skulle hirn
äfven alla dagar träffa Aleidi,
som han mycket sällan rakat
sedan sin ankomst till orten.
Den lilla Hickan var ej
mindre förljust, ehuru hon litet
blygdes öfver att. hennes kära
Antonio, som var äldet i bela
hopen, dock stod på samma
ståndpunkt med de yngsta i
skolan. Hon bad af
skolläraren att få undervisa Antonio
i alfabetet (Aleidi var
nemligen den snällaste och
flitigaste bland eleverna) och snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
