Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Hl
Förvirrad, förtviflad,
stannade han en dag pä cl t vildt
Et.lllo, nJlra en afgrund. Ack,
hvad engeln var förändrad!
lians trötta vingar släpade
matt; lians ögnn, hvilka
nyligen lyste af en sà liflig glans,
voro sänkta mot jorden, matta
och glanslösa: och den
himmelska glorian, hvilken
omgaf hans hufvud, liksom alla
goda englars, kastade numera
från sig blott den blekaste
klarhet. Några suckar ådrogo sig
hans uppmärksamhet, lian
upplyftad* sitt. hufvud.
Framför honom befann sig en ung
flicka: Azael igenkände henne,
genast. Under njer än 12 år
hade hennes barndom stått
under hans skydd; han älskade
henne mycket då, ty hon var
oskyldig och god; det var han,
som, lutande ?ig öfver hennes
vagga, hade kommit henne att
småle och låtit henne
drömma ljufligt och godt. Nu
låg hon på knä och sade: ..Du
nedkallade öfver mig Guds straff, min
stackars mor. och Gud har hört din
moderliga smärtas klagan; den goda
Guden hur hätnnnts dig, ty jag hade
liordt vara ditt ålderdouisslöd och
jag öfvergaf dig! Ve alla
otacksamma hum! A ek ! hvarföre vakade
icke mill yoila engel öfver mig, så att
i>’kc mill oerfarna hjerta* medfödda
unda flck makt öfver mig."
Blek, vanmäktig sag hon ned i
afgrunden, liksom ansågo hon det
lyck-liga.-t. om hon låge på holten uf
densamma. Azunl lifill olycklig henne
tillbaka från fallet i afgrunden. Då
vaknade den unga flickans förtvillan och
hon had: „Min Otid förbanna Dig
öfver mig. Förlät mig ocli stig ned
med Din förlåtande karlek i min
moders hjerta, att äfven hon förlåter migf
Hennes stickar ljödo; med rörelse
betraktade henne Aiuel. I Trut gret icke,
ty englarne känna ieke tårarne ehuru
de förslå, huru godt tårarne göra ell
bedröfvad! hjerta, Ar. nol beundrade del
vackra uttryck som tårarne gåfvo den
stackars flickans ansigte. 1’lölsligi
uppgick ett ljus för hans ögon; han
j insåg, iiuru dyrbara dessa lårnr voro;
ban tog en liten snäcka, och smygande
sig nüra den unga Hickan, ttpphemladc
ban i snäckan en af tårarne. J)ot var
inacrm lär; hitn sväfvade dermed upp
till Guds troil och framräckte den i
bäfvande ödmjukhet åt ncrrcn Gud.
Ett högtidligt Hosianna genljöd i
himlarne; skyurnc öppnade sig. Ajcaels
gloria nlerfick sin förra strålglans. Men
innan bun lemnade jorden, smekte han
med sinn Tingar den unga flickans
lockar och hviskade till hennes hjerta tlet
tröstande ordet: Jl"p/ias l — Och
dertill hade ban ju rätt, älskade små
vänner! Ty ångerns tår. som faller i
en sorg efter Gwts sinn?, hafver med
sig hoppet om evig förlåtelse och nåd
hos dcu förlåtande kärlekens Gud!
-Lägg det på minnet lille vflii, då dn
felar och dröj ej ntt ångra och bedja
ont tillgift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
