Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänner friska oeh välbehållna
komma honom till mötes, och
han enif)ltog rörd deras
hjertlika omfamningar. Antonio
hade förändrat sig mycket
under sin bortavaro; han var nu
fullvuxen, mycket lång och
smärt och hade nyligen fyllt
21 år. Af resan och hans
vistelse i Amerika hade hans hv
blifvit mycket mörk, så att
man hade svårt att känna igen
honom. Efter de första
hedningarne berättade man åt
honom hvad som händt under
hans vistelse i Amerika samt
lyckönskade honom att nu vara
en rik grefve. Detta var för
mycket för Antonio. Unn föll
j)å på knä i en innerlig
tacksam hetsbön till Gud. ..11
varmed har jag förtjenat detta,
utropade ban, gif mig ett
ödmjukt sinne och lär mig att
rätt använda de stora håfvor
som du gifvit mig." —
Antonio reste sjelf till sitt nya slott
för att låta ställa det i
ordning; efter tvenne månader
skulle det vara iordningställdt,
och då skulle han Hytta till
sitt eget hem. Hvad ban kände,
då ban Återsåg sina fäders
urgamla boning, står ej att
beskrifva. Här förekom honom
allt sä bekant och trefligt,
öfverallt tyckte ban sig se
minnen af hans egna föräldrar,
hvilkas lif på slottet varit så
olyckligt.
Flyttningsdagen närmade sig
allt mer; förrän han dock skil-
des frän sitt fordna hein.
firades der en stor fest. Det
var Antonios och Aleidis
bröllopsdag, som fur alltid
förenade dc unga med hvarandra.
Kort derpå förde Antonio sin
unga brud till deras nyav
vackra hem, som var festligt
smyckade för att emottaga den
unga grefven oeh grefvinnan.—
Minnes du än unge läsare,
den stackars lilla Antonios hön
till Gud, då ban ensam och
öfvergifven vandrade på den
smala spången i skogen. Gud
hade nu gifvit honom ett
lyckligt hem, der ban äfven kunde
verka för andra menniskors
välfärd, och i stället för hans
moder hade ban nu lått en
annnn, soln han lika mycket
kunde älska och och vörda.
I den lilla kojan, der hans
olyckliga föräldrar hade
lefvat, inrättade ban en ff lutad
för värnlösa barn och det var
hans högsta nöje att upptaga
små fattiga barn och uppfostra
dem till nyttiga medborgare i
samhället.
Längo och lycklig lefde
Antonio; ban var omtyckt af alla
och fortfor under bela sin
lefnad att arbeta på mensklig
betens stora inål att gå framåt
på ljusets och sanningens väg.
— d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
