Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
nöden stod åter hemsk ander
säterhyddnns låga tuk för de
insnundcs ögon. Det sista
rädd-nlngsmedlet vnr ntt slngtn
geten; meu detta ville Konrad
och åfven hans fa rf» r i det
längsta uppskjuta, ty hon hade
under den länga tiden blifvit
ett kärt sällskap, en kamrat i
olyckan, hvilken de ingalunda
velat förlora.
Men nöden har ingen lag.
Den dag var snart inne, då
geten skulle slagtas; ty farfar
hade mot Konrads
invändningar sagt, att tvenne
menniskolif ej för getens sktdl borde
förspillas. Man hade alltså
förberedelserna i ordning till
slagtningen. Knifven var
slipad och kärl till blodens
upphetntning i ordningssatt.
— Geten, som kanhända
anade sitt öde, började ntt
i detta ögonblick bräka pä
ett sätt, som förvånade stugans
invånare. Det var, som oin
hon anat något, hvilket
Konrad och hans farfar ej voro
medvetna om. De började
lyssna med spänd uppmärksamhet.
Man hörde verkligen ett doft
aflägset buller, hvilket jämnt
fortfor. „Sätt elcl i spiseln,"
uppmanade farfar. Konrad
efterkom genast tillsägelsen.
Knappt hatle lågonia flammat
upp, dä ett skri, ett
glädjeskri nådde deras öron liksom
från ett aflägset fjärran. Oui
en half timme hördes tydligen
ineunisko-röster.
Omedvetet föllo Konrad och
hans farfar på knä och en den
ntest brinnande bön gick öfver
deras magra läppar till den
Gud, som sig vårilar om
äfven det minsta, obetydligaste
på jorden.
I denna ställning funno dc
inträdande rädda rene, Anton
och några andra herdar,
säter-hyddans insnöade invånare.
Åt gamle farfar gjordes en
bår, hvarpå hon af de raske
herdnrne bars tillbaka. Geten
hoppade glad förut.
Att återseendets glädje blef
stor i hemmet i dalen är
nntur-ligt; men den hjertinnerlighet,
hvarmed den gode Guden
tackades för denna underbarn
räddning var ännu större.
När våren kom och dc
ofantliga drifvorna på bergen
smul-to och vårbäckarne i muntert
språng dansade ned från
höjderna, gick gamle farfar till
den eviga hvilan: men Konrnd
gaf honom vid dödslägret
löftet att aldrig glünuna Honom,
som bevarat dem tre månnder
under snön.
Trj’<;U fV>l. I berättelsen om
Hugo i Trollslänilan n:o 5 för den
första Februari, sid. 3fi, spalt 1, rad
C nedifrån står: gudomligt, ISs:
ungdomligt. 1 o:o U af Trollslända!! för
dou 1 :sta Mars står i samma berättelse,
sid. 71, spalt I, ö:te raden uppifrån;
kärret, läs hemmet.
U|»i>lÖMiiii«6>-(tj- till n:o 9.
1. Bifall.
2. Syskon
3. Stor tull på småsaker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
