Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liss
niiga porslinskoppar och thefat
och blankt skurade
kopparkä-ril, och på fenstret i det varma
solskenet låg den hvita katten.
Kristina var icke fåfäng,
hennes enda så kallade grannlåt
var en stor med blänkande
guldramnr försedd tafla hvarpå
konungen var afmålad, „ty han
var en god konung, menade
Kristina, och har en gång, då
ban reste igenom staden,
nic-kat åt mig från sin granna
vagn. Det var första och enda
gången i sitt lif Kristina varit
stolt. Men att hennes gamla
vän Maria deremot var något
fåfäng, (let uppenbarade sig pa
många sätt. De silfversaker
hon ägde, några theskedar, en
grädusnäcka och en
sillvergaf-fcl, hade hon prydligt
uppställda på hyllan i sin lilla nätta
bostad, så att de genast föllo de
inträdande i ögonen. På
bordet lågo några gamla romaner,
hvilka Maria väl aldrig läste,
„men, sade hon, det bevisar
att man har bildning, ty
professorn, hos hvilken jag
tjenade, studerade år ut och år in
i dylika gamla böcker, och
man kallade honom bildad,
det påminner jag mig."
Framför fenstren i Marias bostad
hängde konstigt tillverkade
gardiner som, nf gammalt och
nött utEeende, hade utseende,
af att vara från Abrahamslid.
Maria brukade äfven ofta säga:
„Det är sannt, vackra äro de
just ej, men de äro mycket
. gamla eller som mun säger
antika, och se professorn
talade ofta med sina bekanta
oin antika saker, det hörde
jag många gånger!" Maria
nyttjade äfven, så ofta det blott
passade sig de några fransyska
ord han lärt. sig i de förnäma
hus, hvarest bon tjenat, och
hvilka just icke klingnde
särdeles väl i hennes vän
Kristinas öron.
Nu var det en ganska kall
dag på vintern. Kristina satt
hemma vid sin surrande
spinnrock, och katten tog sig en
middagslur på muren, då
Maria, trädde in. ..Hvad nytt?"
frågade Kristina i det hon
sköt spinnrocken åt, sidan.
„Fàr väl höra!" svarade
Maria lakoniskt, i det hon drog
bänken närmare brasan, och
då elden med sitt röda sken
upplyste hennes
anlete,sågKri-stmaatt hon såg ganska
begrundande ut. Rom den goda
gumman var något nyfiken,
skyndade hon att slå i kattet,
fyllde korgen med skorpor ur den
blå kistan i hörnet af rummet,
bjöd sin vän plats i den
stoppade stolen, ett gammalt arf,
ocb väntade nu med otålighet,
att Maria skulle* meddela
henne sin nyhet.
„Vi stå ganska ensamma i
verlden!" utbrast den sednare
slutligen i det hon serverade
för sig.
Kristina suckade oeh blif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
