Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
så att ban endast fick se sin
moder bland den öfriga tätt
packade skaran. Derföre
uppsökte ban henne följande
morgon i hennes eget ruin, för att
förtroligt fä samtala en stund.
I klostret var det 3tilla;
furstarne’och deras följen hvilade
ännu, uttröttade nf resan, i
sömnens armar. Endast
fåglarne i klosterträdgården
qvitt-rado uti trädens knoppfulla
grenar, och morgonsolen
blickade vänligt in genom de små,
runda fönstren. Innerligt
helsades den kungliga enkan och
hennes krönta son, när de nu
ensamma stodo emot
hvarandra. Länge hvilade den ädla
kungaenkans förvånade blick
pil sonens majestätiska gestalt.
— Finner min kungliga
moder mig förändrad? frågade
Otto.
— Jn, min son, mig tyckes
att din gestalt blifvit högre än
förut, och din panna är fri
och klar trots alla strider och
sorger som hvila på dig. Din
fader hiule rigtigt förutsett, att
du var född till herrskare.
Ett flyktigt leende gled
öfver konungens anlete, når hnn
svarade: „Jag hoppas med
Guds bistånd blifva min fader
värdig. —Men min moders röst
förråder bekymmer och sorger,
må hon säga hvad som
ligger henne på hjertat."
— Du råder mig väl, min
son Otto; - din broder
Ilen-liks bekymmer tynga på mitt
sinne. lian är-utan land, ulan
hopp om ett sådant. Skall
hans eldiga själ förslåppns
under trög sysslolöshet?
— Moder, sade
Ottonllvnr-saint, för Henriks skull hade
jag förtjenat tack, ej
förebråelser. .Ing förlät honom linns
uppror, nnförtroddehonom
hertigdömet Lothringen. Men ban,
som sträfvade efter herravälde,
har der visnt, att hnn ej det
minsta förstår sig på att
herrska. Nu må han förut lära
sig att tygla sin vildhet, må
ban mogna under mina ögon
till en man och lära sig vänta,
till dess han sjelf kan tillvinna
sig förtroende.
— Otto! svarade modren
bedjande. Henrik har ej den
sjelfbeherrskning, den djupa
fasthet, som Gud förlänat dig
till ett säkert stöd för tronen.
En lång hopplös väntan skall
snnrnre reta än tygla hans
vildhet. Mät. honom ej efter
måttstocken uf din hjcltcstorhe.t!
Visa honom en Stråle nf hopp.
Af erfarenhet skall hnn i
framtiden handla klokare och
akt-sanunare.
— Du sätter mig på ett hårdt
prof, återtog Otto, i det han
reste sig och gick af oeh an
i rummet. Kan du borga för
Henrik? Huru vet du, att lian
i framtiden skall uppföra sig
bättre?
— Jag är öfvertygad derom.
Försök det på min borgen,
Otto, ty det är min moderliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
