Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Efter en stunds tyst hot,
under hvilken patern betraktnde
honom eftertänksamt, riktade
han till honom frågan: „Är
det ditt heliga allvar, prins
Henrik, att du erkänner och
ångrar din skuld?"
— Du vet, att det är så,
sade Henrik med nedslngen
röst.
— Så är din stolthet
fullkomligt kufvad? Kunde du
tvinga, dig, prins, att hekänna
din skuld och bedja din
kunglige broder om förlåtelse?
fortfor munken.
— Jag kunde det; mitt
högmod är brutet med mina krafter,
svarade Henrik; — men
hvartill denna fråga?
— Ont konungen skulle se
dig, prins Henrik, så är jag
säker på, att ban skulle
förbarma sig öfver dig.
— Huru är det möjligt,
nät-Otto ej kommer hit? suckade
Henrik.
— Hör! Konung Otto ernår
i år fira julen i Frankfurt.
Redan är staden full af
furstar oeh ädlingar, som komma
till festen. Frankfurt är ej
långt härifrån. Dit. kunde du
hinna, innan din flykt blifvit
upptäckt, innan dina förföljare
funnit dina spår!
— Min flykt? Iluru
menat-du? ropade Henrik
uppspringande,
— Tror du, att du kunde
undkommn genom fönstret, om
gallret toges bort?
— Nu, afmagrat! som jag
är, tror jng mig värn i stånd
dertill...
— Äfven jag tycker så.
Dock låt oss för närvarande
afbryta vårt samtal, vakten
framför dörren kunde böta oss.
Håll dig lugn, prins, och
anropa Gud. Ännu vet jag ej
om jng kan utföra hvad jag
hnr för afsigt, men försöket
skall jag åtminstone våga.
Med dessa ord lemnade
patern fängelset, i hvilket Henrik
qvarblcf i liflig spänning.
Nya förhoppningar och
önskningar kämpade omvexlande
med sorgen och smärtan i
Henriks hjerta. Huru långsamt
gingo ej timmnrne till ända!
Huru lång syntes ej honom
natten, då ban först följande
morgon åter väntade paterns
besök! Slutligen kotn ban och
böjde sig hviskande öfver
Ilen-riks bädd.
— Här är en fil, prins, god
och skarp. Och hår — med
dessa ord slog hnn tillbaka sin
klosterdrägt oeh aftog elf rep
som ban bar bundet omkring
lifvet — detta rep skall räcka
från ditt. fönster ända till
floden, hvarest i natt en båt
väntar dig. Är du säker att
modet ej sviker dig, om du
sväfvar öfver djupet vid det smala
repet? Förlorar du
besinningen och lösslånper dina
händer, så är du förlorad!
— Gif hit! O tvifla ej! Allt
skall lyckas! utropade Henrik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
