Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
det hnn med skeden börjnde
nrhetn i filbunkan. „Det vill
sägn," fortfor hnn, ntt dela ett
titi i så många likn stern
delar som –Här kom lian af
sig oeh mumlade något som
ingen förstod." Unga herren
menar kanske ntt det vill såga
ntt dela filen i en buoka i så
många lika stora delar som
det finnes ungherrar, hvilka
skola åta af den?" invände
gumman illparigt.
Tredjeklas-sisten låixade icke höra något,
men såg flat ut och rodnade
ända upp öfver öronen.
„Mor vet icke att blommorna
hafva krona och foder!" inföll
en annan, „och kan mor gissa
hvad jag tänker blifva med
tiden?" „Skrftddare blir du,"
utbrast gumman, „efter du
påstår att blommorna hafva
foder!"
"Tror icke mor att vi äro
lärde män?" inföll åter en nf
skolgossnrne och knep ihop
ögonen. Nu blefguinman ond.
»Inbilla mig icke sådana
dumheter," utbrast hon.
„Men," fortfor hon, „säg
mig då, min käre herre, huru
mycket penningar jag får, om
jag säljer 32 ägg och hvarje
ägg kostar 3 penni?"
„Ah, det. är lätt ntt säga,"
svarade gossen, men såg redan
litet orolig ut, „mor får, vänta
litet; ja, mor får åttatio penni
lör alltsammans!"
„Nej, min gunstig junker I
Jag får sexton penni mera."
I sade gumman, „hur gick det
nu med hans stora visdom?
skryt icke mera så mycket en
annan gång!"
Nu syntea gubben närma
sig ifrån skogen, och gumman
skyndade emot honom; men
hur förvånad blef hon icke,
då hon såg gubben bära i
banden en stor orre. »Hvarifrån
har du den?" ropade hon. „IIå,
från snaran," svarade ban,
■"från snaran kära gumma!"
Saken var nemligen den, att
en orre verkligen sednare
fastnat i snaran, och nu blef
gumman i sin tur flat. „llvad ser
du så flat ut?" sade gubben.
Nu berättade gumman om sitt
misslyckade spratt. „Så går
det hår i verlden ofta," sade
gubben, „men skynda dig nu
och stek fogeln. Och så stekte
gumman fogeln och bjöd nlia
gossarna att äta fogelstek; och
från den dagen beslöt gubben
att icke mera skratta åt sin
gumma, gumman att icke narra
sin gubbe, och skolgossarne
att icke skryta så mycket om
sin lärdom så långe nian ännu
vnr ganska okunnig; och
dessutom skryter en riktig lärd
man aldrig om sin lärdom,
hade magistern sagt.
L.
TTpplösuinjjjili" till nio 20:
Vanvettig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
