Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
som fostrat upp mig och livars
bröd jag ätit och lians
samtycke får jag aldrig.
— Stackars, stackars gosse
— se liftr får du något att
roa dig med och med dctsiimmn
räckte den resande herren fram
ett blänkande tvåmarkstyeke.
— Jng behöfver icke
penningar, svarade. lians, mat och
kläder får jag nf min husbonde.
— Men tag det då till minne
af mig och oin nöden
någongång blifver stor, så kom till
Helsingfors, visa detta visitkort
åt den första som du träffar,
så skall han ledsaga dig till
inig och om jng lefver skall
du alltid finna skydd och hjelp.
— Gossen tackade med
tårar i ögonen.
— Farväl, mitt barn, Gud
välsigne dig, sade den
vördnadsvärda mannen, kusken slog
med pisken på hästarna och
kursläden ilade af.
Den lille lians stod åter
öfvergifven i den kalla
vinterkvällen och följde med
ögonen den bortilande kursläden,
så länge han ännu varsnade
en skynit af densamma. Nu
bröi lians smärta lös och strida
tårar trillade ned öfver hans
förfrusna kinder. Han föll på
knä på den isign drifvar, lyfte
sina hopknäpta händer mot
den strålande himmelen och
had en innerlig bön till den
som är alin öfvrrgifnes vän.
Styrkt af böner steg han upp
ooh försvann med snabba steg
längs den skuggomhöljda
vägen. (Forts.)
Charader.
i.
Rundt kring nejden sprides
fasa,
väckt nf dödens vildn jagt.
Krigets hemska storm höra
rasa
öfverljudt från trakt till trakt.
När sknll han mitt första läggas
utaf fredens milda hand,
då ej längre skaran eggas
upp till strid af hatets brand?
Se, i krigarens mitt andra,
der, i en förvirrad flykt,
många fallit om hvarandra,
hur sin prägel smärtan tryckt!
Ymnigt flödar lifvets källa,
blodets ström på fältet ut:
länge får hon kanske q välla,
kntirke tills hon tngit slut.
Hjelpen här bör skymdsam
vara,
är det ock, så långt den kan;
ty från ambuhincens skara
verkar troget man vid man.
Läsare! Du ock kan blifva
bär till hjelp, om blott du vill;
Skynda villigt då att gifva
ditt mitt hela fort härtill!
HKLSINGFOKS,
T Ii c n ’1 o r S i* <1 e r b o 1 in s boktr yckurl, I h 7 H.
.Köroredi: L. Heimlitrger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
