Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
182
lian stor glädje. Linn och
Gertrud voro nästnn alltid
sn ill In och glada utnn ntt
derföre vara vildn och uppsluppna,
neil Lottehen vnr rednn en
liten husmoder, som rält snällt
sörjde för sinn >in:i syskon.
Wilhelm lindé blifvit en
V|icker gosse. Unns storn, svnrtn
ögon blick ii de käckt oeh
modigt tit i verlden och
silkes-lenii brunn locknr omgåfvo
hans friskn, rosina ansigte. Alen
tyvärr linfvtt vi rednn sett att
ban derjemte blifvit
obeskedlig, mycket obeskedlig. Af
fader och syskon ansedd som ett
minne af den aflidne modren,
var hnn bortskämd nllt. sedan
ban var belt liten. Alltid
van att genomdrifva air» vilja,
styrde ban hein huset;
gou-vernnnten och tjenstefel ket
lydde ban icke och hans tre
små snälla systrar måste, för
husfredens skull, i allt foga
sig efter honom. Försökte de
någon gång att göra motstånd
ocb klngn Jör fadren, så gjoi de
det denne så bedröfvad och
nedstämd, då han trött om
aftonen hemkom från kontoret,
att Lottehen tyckte att man så
mycket som möjligt måste dölja
allt sorgligt och ledsamt för
fadren, oeh så låt inan den
lille få allt hvad hnn ville, pä
det ban, då fadren kom hem,
skulle vara riktigt snäll och
glad — det gjorde ju pappa sä
stor glädje. Dä denne
emellertid ibland tidigare än van-
ligt hemkom och öfverrnsknde
den lille gossen vid hans
obe-skodligbet, Få blef lian eiidant
så mycket sorgsnare. Lottehen
hade gjort bättre om bon från
början ieke doldt hvarken
Wilhelms små eller stora fel, ulan
öppet tillstått dem. Många
oarter hade då hos den nf
lin-tunn godhjertado gossen
blifvit fö inväfda medan de ännu
lågo i linda, då de deremot
nu fattade så djupa rötter, att
mycket, mycket mer än en
älskad faders hnnil behöfdes för
att bortrycka dem.
III.
Den nya modren.
Rosorna i trädgården voro
längesedan utblommade och
gräset begynte färgas gult, då
herr Spät en dag trädde fram
till sina barn, hvilka lekte
bland astrarneoch georginerne,
ledande en skön, allvarlig
(lame med ett vänligt utseende.
„Här hemtar jag er en ny
moder," sade fadren, „hon vill
älska er och sörja för er,
liksom eder saliga moder gjorde,
men I skulm äfven älska henne
tillbaka ocb vara henne lydiga
och förtroendefulla i allt."
Lottchens ögon fylldes med
tårar, hon tänkte på sin moder
som för sju år sedan, så blek
ocb stilla legat pä bår; men
då hon såg in i den freinmnndes
milda, klara ögon och såg huru
kärleksfullt hon nu böjde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
