Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I»»
.Jakob oeh klappade Arthur
pä hufvudet och sade: »tack,
tack, små barn!"
Arthur såg litet, förlägen
ut, men Fanny sade;
»Vi sjöngo icke för din skull,
farbror .Jakob, utan för
mammas skull."
..Det Är rätt ledsamt," sade
farbror Jakob nu åter sorgsen,
»jag hör så gerna små barn
sjunga."
Barnen sågo litet ångerfulla
ut, men nu gick ban tillbaka
till sin vrå, och snart tog han
afsked.
Pappa hade märkt barnens
motvilja för den beskedlige
farbror Jakob och äfven märkt
deras obcskcdliga uppförande
och beslöt att tala vid dem
derom.
Men först skulle Arthur läsa
till tamburdörren och
syskonen följde naturligtvis med.
När de, i tainburfönstret sett
efter den bortgående tills ban
försvann vid gathörnet,
sprungo dc tillbaka till salongen.
Men hvad var det som låg på
stolen i tamburen? Jo farbror,
Jakobs stora svarta schawl.
»Farbror har glömt sin
schawl," sade Arthur och
kände på schawlen. »Hvad är
det lör hårdt uti den?" lian
upplyftade schawlen. Fyra,
vackra, guldgula apelsiner
rullade ned på golfvet!
»Schawlen har värpt
apelsiner!" ropade Fanny muntert.
Och barnen sprungo med sitt
fynd till förmaket.
»livad vill det säga?"
frågade pappa.
»Schawlen har värpt
apelsiner!" ropade barnen på cn
gång. »Fyra sköna
apelsiner, och ingen vet huru de
kommit dit och schawlen är
farbror Jakobs och ban sade
ingenting och de äro bestämdt
åt oss!"
»Låt se," sade pappa, »hår
är ju påsen i hvilken dc lågo
och hår står skrifvet: Arthur,
Nelly, Fanny, Axel."
„Ja det är åt oss!" skreko
barnen förtjusta och ville bita
uti de sköna friska frukterna,
men pappa ställde apelsinerna
alla i rad på bordet och sade:
»först vill jag tala ined er."
Barnen trängde sig omkring
honom, Axel på ena knäet,
Fanny på det andra, Nelly på
pallen vid hans fötter, och
Arthur vid hans sidn.
»Hvarifrån tror ni
apelsinerna kommit?" frågade pappa.
»Schawlen värpte dem, som
hönan värper ägg," svarade
lille Axel som tog syster
Fannys skämt för allvar.
»Nej, någon har väl lagt
dem dit," sade lians äldre bror.
»Kanske farbror Jakob,"
sade pappa,
»Men han sade icke
någonting derom åt oss," sade Fanny.
»Han ville göra er en glädje
utan att blifva tackad och
prisad," sade fadren. »I ären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
