Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231»
lyckliga liMi iien. Ocli från (len
förklnrnde bilden såg den
lycklige Fndren så tacksamt på sin
trogna mnkn, soin trädt i
hen-ncs ställe, och med .Innu
innerligare: tncksanihet blickade
ban upp till binden, till Herren,
soin återgifvit honom lnins son
och så nådigt bevarat barnets
själ ren oeh obesmittnd midt
i den förskräckligaste omgif-
• - C
ning.
När il et första jublet öfver
gàfvorna. var förbi, satte sig
modren vid pianot och
uppstämde en julpsalm oeh gladt
inföll Lottchen och de klara
bariiaröstc ma:
Nu ür dou helige Christna kommen, |
ban, var dyre Guds »ont Derftire
glttilin sig ock nlln fromma pä ljusa
liiiuuielsthronon. Äfven til 11 som pà
jorden finnes, skall liügt prisa ocli
lofva ilen lieligc Ilerren Cliristiis.
Endast en ibland alla de
glada, den nf alla så innerligt
älsknde modren, kunde ej
instämma i de andras fröjd. Hon
hade vändt sig bort från det
strålande julträdet och stod nil
vid fönstret. Ilon tänkte med
smärta på den ende brodern,
som också engång, tillika med
henne, stått under julträdet
derhcmma.
Då hörde hon huru
Gertrud lärde broder Wilhelm en
ny julpsalm, förestafvade
honom.
Si hur Gud illskai verlden, ntt han
uf vilja gifvit oss sin ende Son till
Frälsare. Ihir liar oss Gud sà kttrV
Nu kunde hon iinbefiilla den
förlorade syndaren till Guds
barmhertighet och glädja sig
tillsammans ined sina lyckliga
barn.
Några dagar efter julaftonen,
salt madame Spät ensam i sitt
kabinett. Derutnnför pratade
oeh lekte barnen och fl i ekorn n
visade Wilhelm alla de böcker
och leksaker de fått, under ilen
tid |inn varit borta, och alla
täflade om alt begåfvn honom
med något.
Då inträdde hastigt en
tjensteflicka och hviskade
hemlighetsfullt: .,madame der ute är
någon som ville tala med er i
enrum."
Mndnino Spät ilade ut. Der
stod en innu, djupt inhöjd i
en vid mnntel och med en
liten flicka vid sin sida. lian
slog mantell) tillbaka och —
hon igenkände sin broder!
Ännu visste bon dock ej, om bon
skulle förskräckas eller glädjas
vid hans anblick.
„Du behöfver icke frukta
ini;.’, Anna," sade ban sorgset,
»det har blifvit belt annorlunda
med mig. Sednn vi sist
träffades, bar jng haft ingen ro
och äfven genom mitt barn
har Gud mäktigt talat till mig.
Denna afton fick hon veta,
att hennes fader vandrade
syndens väg och hennes milda
böner och ömma försäkringar
halva gifvit mig hopp, om att
ännu finna förbarmande. I
sista veckan insjuknade min ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
