Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
wr>
personer lion närmade nig. gväfdo en
stor skrattlust; allen annan, utpekande
henne, hviskade sakta i sill grannes
öra ock syntes roa sig pà hennes
bekostnad. Förvånad, orolig trodde lion
ntt något var i oordning p» hennes
drfigt; hon gitr att su sig i en spegel,
marker den olyckliga inskriften och
ser sig vara hela församlingen till
åtlöje. Hon utstöter ett skri af
förvåning och |asa, aflägsnar sig sann
innesluter sig i sin kammare, hvarest
hon envisades at| i|varhlifva huru
mycke| man An had henne att återvända
till balsalnngeit.
I det Julius liekande au han var
upphofsman till detta skämt, symes han
tröstlös öfver det häftiga intryck som
det gjort pi hans syster. Tjugu
gånger var hur vid kammardörren för
att bedja henne återvänd|t till
salongen; men han kunde blott erhålla
följande svar: »Aldrig skall jag glömma
detta afskyvärda skälmstycke; milli
skall ej återse mig i salongen".. . Och
Imlcn fortsattes och slutades utan att
hon infann sig. Fru Voluiars tröstade
.lulius’ bedröfvelse, i det hon framhöll
vigten af den tjenst lian gjort sin
syster; men för att ej skada den
vänskap som rädde emellan dc bida
syskonen, anhefalltc han honom samt tog
löfte iif :illu församlade att aldrig
nämna Tör Clara iipphofsmuniien till
denna liku kraftiga som helsosamma
lexa.
Följande morgon kom Claru till sin
moder, förargelsen och blygseln hade
gifvit vikn för eftertanken. Uian att
der minsta beklaga sig eller knota,
omfamnade hon fru Volmuis med
hängifvenhet; bon tickande a|t hon
till-lirugt bela natten med att betrakta de
furor och det löje, för hvilka hetiues
nmittliga nyfikenhet hade utsatt hciiuc.
Kon bedyrade nil hon nes beslut vnr
oåterkalleligt att aldrig lyssna till allt
hvad som sades öller söka utforska
allt som fürchades; hon slutade med
ntl bönfalla sin mor att lillkänuogifva
I hvem nf de nnga som tecknat den i I»—
-krift. hvaraf ännu tecken funnos iivnr
| pa hennes panna, försäkraiuli’ nil imn
•■kullr betrakta denne som sin bästa
vän och all hon skulle älska denne
bela sitt lif.
Förvånad och rörd ilmlii till tårar,
omfamnade fru Volmnrs insen gånger
sitt älskade bnrn och i det Adolf och
Julius inträdde, presenterade hon den
sistnämnda som inskriftens författare.
„Jag förestälde mig det, utropade Clara,
i det hon kasiude sig i lians armar.
Hvad det är ljuft alt ha’ honom i»tt
taeka för en så stor tjen&t och ntt i
min äldsta bror finnn min käraste vän."
•|lilius, lika rörd som stolt af dennn
förändring, tryckte häftige sill syster
till sill hjerta. Hirn had sin moder
förnya festen före deras afresa till
skolan," pä det Clara skulle fi vara uied.
Fru Volmar» soln samtyckte till denna
billiga fordran: två dngar derefter
förnyades festen. Genast då dou tmgn
flickan inträdde vid sin äldste broders
arm, fiistacles nllas blickar pa. dem;
otaliga bifallsrop skållade från alla
håll; i stället för den olyckliga
inskriften, lindé Julius bekransat Claras
panna med cn krona af hvita rosor såsom
ett ntinärkandc tecken pà hennes
hjertas och karaktärs renhet, I det Clara
var föremål för sin broders och bela
församlingens ömhet, kände bon i detta
ögonblick alt den största sällhet ligger
i att segra öfver sig sjelf och utt med
lunkens tillhjelp besegra alla fel och
brister som vidlåda sinnet.
Uii]>löi«iiiiiu’ur lill n:n 12
I. Elis
]Nordkap
Gala
Lin
\i
INorike
Dun
Ejiijlniitl—Spauittt.
9. Afton.
HELSINGFORS.
Tb«ii4nr äailerliii luia U u k t r y r k nr I, lüTij.
Företedt: C. Ii. Lindberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
