Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ilen sällsamma gubben hufva
svultit ihjäl om icke
barmher-tiga menniskor hade förbarmat
sig öfver honom. Vid
stranden nf en insjö högt upp i
Savolax låg nfimnligen ett
li-tet torp. Läget var herrligt,’
men torpets yttre i högsta grad
anspråkslöst. Gubben
nalkades med stapplande steg,
blickade skyggt omkring sig oeh
då hnn icke varseblef någon
mennisko, satte han sig ned
på en sten vid landsvägen och
begynte att betrakta huset.
Förmodligen begrundade ban
för sig sjelf om han skulle,
våga sig in i torpet eller ej,
ingen vet dock hvad hnn
tänkte. Hans lemmar skälfde nf
trötthet och mod gina mngra
fingrar slet han sitt långa
skägg. „Dåliga tider för mig,
mumlade gubben, jag,
Finlands fordna behe| rskare,
tvekar nu om jng skall vågn träda
in i en usel, linslc torpstuga."
I och med detsamma nalkades
en qvinna från torpet,
varseblef gubben och tog rysande
ett steg tillbaka. Hvem är
du, hemska främling, frågade
qvinnan med darrande röst.
„Närma dig icke, qvinna,
svarade gubben, jag är din och
ditt lands afsvurna fiende; nu
är jag vanmäktig som ett
hjelp-löst barn, men andra tider
skola komma och då–-
ett hånskratt ljöd från
främlingens läppar. „Gräla icke,
usla gubbe, du vandrar ju på
grafvens brädd och skall
sannolikt icke hafva många dagar
qvar, kom in i vår stuga så
skall du få litet mat ntt
vederqvicka dig med.- „För mig
icke dit, jag skall bringa ofärd
öfver dig och ditt hus; dock
nej, jag kan icke uträtta
något, en mäktigare hand vakar
nu öfver Finlnnd oeh dess
folk." Då gubben halft
mot-sträfvigtvid qvinnans arm
inträdt i stugan, dukade den
best ällsammn värdinnan fram det
bästa huset förmådde. Gubben
förtärde glupskt af flen
framlagda maten, kastade en hastig
blick kring stugan, men
plågades synbart af den ordning
och det välstånd som rådde
derstädes. Dåjrämlingen ätit
sig mätt, skyndade ban mot
dörren för ntt begifva sig af
lika okänd som hnn kommit.
— Hvarthän, främling så
sent kan du icke dröja hos
oss öfver nntten sporde den
v&lmennnde qvinnan.
— Nej, nej, svarade gubben
ursinnigt, jag får ingen ro
förrän jag år långt bort från
Finlands gränser; du liar
skänkt en allmosa åt (litt lands
mägtignste oeh nförsoiiligaste
fiende, hungersnöden, måhända
skulle ban i annat fall hafva
svultit ihjäl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
