Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2*2
ungt Irftü, herren snilc: ryck
up|i detta träd. Gottleib,"
(.nissen försökte nil sin kraft
nå trädet, men lian förmådde
ic.kc rycka upp detsamma och
herren sade: »den lilla 8r
åu-nii allt för ung och svag, det
vore också för mycket begärt
om lian redan kunde förrätta
ett så tungt arbete."
Drängen gick bort med sin
Gottlieb och lät honom ånyo
dricka mjölk i sju årstid. Dä
dessa år voro tilländalupna,
förde fadren åter sin son till
godsherren, som tyckte att
gossen nu såg nog stor och stark
ut, för att träda i hans tjenst;
|inn skulle således tjena en dag
på prof. Gottlieb nåde också
af naturen och genom mjölken
blifvit ofantligt stark och slet
genast såsom prof på sin styrka
med lillfingret ett temmeligen
tjockt träd upp från marken,
så alt alla blefvo förskräckta,
framför allt godsherrens fru,
som genast fattade motvilja för
honom. Nu gick Gottlieb till
arbetet, hvilket för honom blott
var cn lek; derefter instundade
måltiden. Jungfrun bar ett
fat med potätcr och cn kanna
mjölk upp i drengstugan och
gick att kalla de öfriga
drängarna. Gottlieb som föret
blifvit färdig med sitt arbete, var
redan der och begynte
emellertid att spisa sin middag. Då de
öfrige drängarna kommo och
ville äta, knotade de att maten
ännu ej var uppburen, ty faten
voro tomma. Gottlieb, som
e-mellcrtid hvilat uf bakom ugnen
trädde nu fram, slet sig bakom
örat och sade: det fanns litet
inn| der på faten, tnen icke
mycket, jag trodde att det var
för min räkning och har
derföre ätit. upp alltsammans. Dä
blefvo de andra förargade oeh
önskade sin kamrat dit pepparn
växer, emedan lian åt upp nil
deras mat.
Efter måltiden gingo
drängarna att tröska. Såsom en
nykomling skänkte godsherren
åt Gottlieb en ny siaga. Den
var i Gottliebs händer sä lätt
som en fjäder, hnn slängde den
upp i luften och tog lyra med
handen såsom gossar göra med
små lätta käppar, derefter
kastade han bort den belt och
hållet, slet upp ett träd och
begynte att tröska med det eå
att sädeskornen genast
sönderkrossades till mjöl. Det
föreföll godsherren något för starkt,
han blefskrämd för sin starka
dräng och tänkte för Big sjelf
huru ban åter skulle blifva
af med honom. Unn frågade
derföre Gottlieb huru stor lön
han begärde i händelse hnn
verkligen ville träda i tjenst.
Gottlieb närmade sig
godsherren och hviskade honom
någonting i örat. Herren blef röd
i ansigtet och sade: „det är
bra, men tig dermed — och
tog Gottlieb i tjenst hvaröfver
du andra drängarna icke det
ringaste fröjdade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
