Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•332
pnde snön nf ekstyckct, för
att lägga »let uti spiseln, föll
derifrån ett stort gult löf. En
liten flicka upptog löfvet och
betraktade det med förundran,
ty hon hade aldrig förr sett
skog eller löf, och bnrn behöfva
icke mycket att förundra sig
öfver. Klickan gick till sin
moder, visade hvilket rart fynd
hon gjort och frågade hvad
det kunde vara.
— Vet du icke, att det år
ett asplfif? svarade modren.
Låt ling se; det är ett ovanligt
stort ocb vackert löf, oeh det
är ännu grönL i bladstjclkcn,
fastän det legat så länge i snön.
Vi skola torka det varsamt och
lägga det till märke uti vår
bibel; der passar det bra,
efter det är så tunnt. — Och
gumman lade asplöfvct lill
märke uti den stora bibeln,
pà det att hon hvar dag skulle
veta hvar hon sist slutade läsa,
ty hon var en from gumma
och läste hvar dag Guds ord.
Dagen derpå var söndag,
gumman uppslog den heliga
boken, soin var fiskarekojans
största skatt, ocb begynte att
läsa högt ur konung Davids
103:dje psalm, som år en nf
de sköunste lofsånger, hvilka
någon tid blifvit sjungnn till
Guds ära. Då läste bon:
.,En menniska är i sitt lif
såsom gräs: hon blomstrar
såsom ett blomster på marken.
När vädret deröfver går, är
blomstret ej mera der, och dess
rum känner ingen. Men
Herrens nåd varar från evighet
till evighet öfver dem, som
frukta honom, och hnns
rättfärdighet varar till bnruabarn
öfver dem, som hålla lians bud.
Lofven Herren, alla hans verk
i allt hans herradömes rum;
min själ löfvc Herren."
Fiskaren och hnns barn
hörde med tyst andakt tlc sköna
orden. Vinterstormen for in ed
dån öfver hafvet, natt, mörker
och köld utbredde sig öfver
den öde klippan, men i den
fattiga kojan vnr frid, fröjd,
värme och ljus i Guds den
Ilögstcs lof och tillbedjan.
När gumman slutat sin
läsning, lade hon samman boken,
och mellan dess blad lädo hon
nsplöfvet till ett märke. — So,
snde hon med förundran, löfvet
har blifvit guldgult!
— Det kommer sig af ntt
det torkat i värmen, menade
fiskaren ocb betraktade
nsplöfvet. Det var såsom
förvandladt, det glänste som klart guld
och tycktes skina nf glädje.
Men detta kom icke nf
värmen, det kom dernf, ntt
nsplöfvet nu hade förstått hvad
det aldrig förut förstod,
nemligen hvad det betydde ntt
prisa Gud. Derför var det ju
till i verlden. Det hnde sett
så mycket, vår och sommar,
höst och vinter, det linde sett
den klaraste sol och ilen
mörkaste natt, ilen ljufvaste
fägring, den bittraste nöd, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
