Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•343
mans skuld måste lida så
myckel. Derna skyndade bönderna
i stora s lear or till mannen oeli
botade honom, sägande att han
måste Hjelpa ein hustru ur
hennes nöd eller skulle de
genast såra honom. Och dervid
skakade dc redan sina knifvar
och dolkar framför honom.
(Forts.)
Gamle farbror Morris.
(^T f ilet som förvånade mig
i A som barn, minnes jag
in-/V genting så tydligt som
den gamle mannen, hvars
namn står här ofvanför. När
jag känflc honom var han en
gammal prest i en af nya
Englands små byar. Han hade
fått en liberal uppfostran, egde
en stark, egendomlig
tankegåf-va, liflig inbilliiingskraft och
allmän kännedom; men
intrycken af plogen, jordbruket, och
landtlifvet voro så djupa hos
honom, att hans sednare
erfarenbeter endast kunde förenas
med dessa och jemte dem
bilda i n egen slags blandning.
Det är fåfängt att söka"
å-terge ett sådant original; men
några svaga ofullständiga drag
kunna ge en dunkel bild af
något, den blott de kunna
begripa, som ha sett gamle Fader
Morris. Tänk dig sjelf såsom
ett ba rn bland ett halft dussin
andra utropande „pappa
Morris kominer. Du springer till
fönstret oeh ser en stor och
mager gammal man ined en
säck på ena armen, ledande
sin häst och betänksamt
stillande af mot huset. Du ser
lians, lugna högröda fullmåns
ansigte upplyst af ett par stora,
blå, rullande ögon, hvilka
uttrycka tankspriddhet och då
han aftager hatten ser du en
hvit, lockig hårtoffs. Han
kommer närmare oeli lägger
re
handen på ditt hufvud der du
står bland de andra barnen,
samt frågar med cn låg och
sträf 1’öst. „Hur mår du min
munsjör pojke? Ar din pappa
heinnia?u Då tager
inunsjö-ren till Hykten med ett
makalöst flinande. Pappa Morris
går in i huset, och vi vänta
honom hvar minut, tills han
i största enkelhet går hem,
stillar af och an för att taga hvad
ban behöfver, och begär det
ban ej kan nä.
Jag minnes ännu huru vi
brukade titta genom
dörrspringan, och hålla den halföppen,
för att se hang rörelser och
huru roade oss ej hans ihåliga,
förlängda hostning, som
liknade ingenting annat. När ban
en gång som bäst utöfvade
sina vanor, flög dörren upp och
en af mina öfverdådiga
kamrater ropade halfhögt „ Calle!
Calle! pappa Morris hostade
upp dörren.u Sedan följde,
tecken af ett långt och
förtvifladt skratt, i hvilket jag
uppriktigt deltog. Följande dagen
var söndag. Den gamle upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
