Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34fl
linne titi. Hnns logik vnr ni’
det intima slaget, hvilket
räcker handen àt sunda förnuftet
likt en gammal vän. Någon
gång utgjöt hnn sig nf själ
och hjerta uti religionens rika
ümnen uppå ett språk, hvilket
ehuru enfaldigt hnile samma
verkan som det sublima. Ilnn
predikndc en gäng öfver denna
text: .den Höge och Helige
Ende, som bebor evigheten;"
och från hörjan till slut
väldet en följd af höga och sköna
tankar. Med sitt vanliga enkln
nllvnr och sin stnrkn, darrande
röst talte hnn om den store
Guden — den store Jehovah
— och huru dennn verldens
menniskor alltid streta och
brådska och äro rädda ntt ej
hinnn med det ena eller andra.
„Men" tillade han helt förnöjd.
.Herren har aldrig brådtom;
han gör allt, men hnr tid ändå,
ty han lefver i evighet." Den
storn tanken om en oslutlig
ledighet oeh allsmäktiga
till-gångnr genomgick
prediknin-gen med snmma styrka och
enkelhet.
Oaktadt den gamle mannen
ej var medveten om ntt hnns
eget sätt ntt uttrycka sig vore
roligt, hnde hnn mycken humor
och qvicka infall. En gång
då han vandrade genom en
grann-by, beryktad för dess
gudlöshet, qvarhölls hnn af en
hop af ställets unga
profstycken, som ropade „Fnder
Morris! djefvulen är död!"
„Är hnn? sade den gnuile,
läggande sin hand på närmaste
pojkes hufvud, ..ni stncknrs
faderlösa barn! Men den gode
gamles ord och hnndlingnr,
hvilka bibehållits genotn
legender, äro för många att här
uppråknns. Han lefde långt
öfver en vnnlig nienniskoålder.
Når åren försvagat hans
krafter upprepade ban sninnm
bi-belhistorier, som hnn så ofta
förut berättat.
Jag minnes mig ha hört. om
den glädje, soin nästan kom
lians hjerta att brista, når
efter många års flitigt vaktande
af den goda säden i sin
församling, denna började hnstiirt
och skönt ntt uppspira likt
den, som belönar
jordbrukarns flit. Mången hård,
verldsligt sinnad, mången sömnig
ouppmärksam åhörare, mången
fåfäng, ohörsam yngling
började lyssna till ord, hvilka förut
blifvit föraktade. En prest från
grannsocknen, som blifvit sänd
iför att se, och glädja sig åt
dessa följder, beskrifver sin
syn, dä ban inträdde i
landkvr-kait och fann en talrik
församling, som trängde kring sin
vördnadsvärda lärare, för att
af honom få ledning och
undervisning. Den gamle satt i
predikstolen, nästan darrande
af rörelse då hnn blickade
omkring sig. „ Fader," sade den
unge presten. „Nu är ni väl
färdig ntt sägn med den gamle
Simeon, Herre, nu låter du
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
