Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hf,2
iakttagelser, unnade sig endast
någrn få timmnrg sömn, oeh
antecknade nllr, som förtjente
nit nnteekun.s. Unn egde ett
förundransvärdt välde öfver
besättningen på skeppen. De
räddn uppmuntrnde hnn med
vänliga ord och motsträfvign
n [ipebOll hnn genom löften.
Skeppen sköto fnun.it ined
blixtens hastighet, den första
Oktober lindé ninn redan
tillryggalagt 707 sjömil. Ofta
in-träffnde händelser, som
ingåfvo hopp och |ftrtröstan. Mun
såg sjöfoglsir sväfva öfver
nccn-nens ytn. Nu måste hind vnrn
närn, jublade sjömännen. De
kände icke ntt sjöfoglnrnn
kun-nn flyga flere hundra mil frän
kusterna. Engång var hafvet
så tätt betäckt med sjögräs,
ntt skeppen hnde svårt nit
komma fram, men efter några
dagar sågo de åter intet
nn-nnt än himmel och vatten.
Nu svek modet de djerfvaste.
I sin förtviflan föllo sjömännen
på den tanken, ntt tvinga
Columbus att vändt| om;
vägrade hnn, hnde mart beslutit ntt
kasta honom öfver bord.
Columbus låtsade icke märka
någonting och blidkade genom
lugn och förtroende den
uppretade besättningen. Unn
förklarade med tvungen köld, att
lian hitintills hnde allt skäl att
vara nöjd med sin resa, och
att Indien sannolikt ganska
snart skulle ligga för deras
blickar.
Skeppen ilade åter pilsnabbt
framåt. Hvarje qväll sågo
sjömännen solen, blodröd, sjunka
ned vid vattenbrynet; hvarje
tlag uppgick den åter lika klar.
Intet land uppenbarade sig.
Nu grep en obeskriflig ångest
männen på de bräckliga
farkosterna. De förklarade
bestämdt, ntt ingenting i verlden
kunde förmå dem ntt segla
vidare. Columbus, som icke
visste hvad fruktan ville sägn,
försäkrade å sin sida, ntt ban
icke ämnade a [’stå från sin
föresats ntt upptäcka Indien.
Man vet icke, hvad som nu
kunnat häuda, om icke säkra
tecken i det afgörande
ögonblicket tillkännagifva ntt land
fanns i närheten. Sjömännen
uppfångade hlnnd annat från
vattnet en konstfullt inskuren
staf. Den var tydligen ett
verk af någon menniskohand.
De sågo en gren med röda
bår simma på vattenytan.
Ännu syntes intet land, men det
kunde icke dröja länge förrän
ett sådant visade sig. Solen
gick ned. Columbus befnlte,
att man skulle hålla vakt, för
att ekeppen ej måtte stranda
mot klipporna. På bela
natten fick ingen en blund i sina
ögon. Klockan två på
morgonen ljöd plötsligt ett doft
knuonskott från ett af skeppen.
.Land, land!" skållade det
från allas läppar; innn störtade
i hvarandras armar, den ena
snyftade af gliidje vid den an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
