Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
5
välgörare. Himlens herre skall
dock belöna dem, och en
lacksam efterverld skall med
kärlek oeh vördnad uttala deras
namn.
Små Berättelser ur det
verkliga lifvet.
1. Lilla Nicka hund.
<y> London är en sådan lag,
Or att, hvar och en, som har
en hund, skall betala en
viss skatt om året för honom,
annars blir hunden dödad. Och
för att ingen skall kunna un-
C?
dandraga sig skatten, måste
de, som bo i samma qvarter
af staden, infinna sig på en
viss dag om året hos polisen
i det qvarteret och hafva sina
hundar med sig.
I September månad var en
sådan skattskrifningsdag för
dem, som bodde uti ett fattigt,
qvarter af Londons förstäder.
l)å infann sig en mängd
fattigt folk, arbetare, enkor,
tiggare och krymplingar, och
hvarochen ledde med sig en
utsvulten hund med ett band
om halsen. Somliga kunde
betala skatten som utgör vid
!wss 3 mark i vårt mynt, och
ingo af polisen en liten
pollett eller bricka af tennbleck,
som hängdes på hundens bals,
till ett bevis på att han var
ordentligt skattskrifven och
hade rätt att lefva. Andrn
kunde icke betala, och deras
hundar blefvo tagne af polisen,
för att ihjälslås; men (le blinde
fingo behålla sina hundar utan
skatt. Der var tjut oeh gråt
och skällsord och stoj. som
det brukar vara vid sådana
tillfällen.
Når-alla hundar voro
räknade och poliskonstapeln gick
omkring för att än engång
mönstra de skattskrifne,
märkte ban en liten gosse, vidpass
S år gammal, som gömde sig
med en stor vacker brun hund
bakom en brunn.
— Fram ined dig! skrek
konstapeln. Din hund har
ännu ej fått någon bricka.
— Jag har ingenting att
betala med, invände gossen
frimodigt.
— Hvad heter du?
— Nick.
— Hvar bo dina föråldrär?
— De bo under jorden, sir.
Far dog för ett år sedan, och
mor dog för tre veckor sedan.
Jag bor i ett vagnslider, och
Kobbe och jag få mat med en
hög herres hundar.
— Hvem är liobbe?
— Robbe? — frågade
gossen förundrad; — det är ju
min hund.
— Det är en vacker hund,
sade konstapeln. "Vi 11 du sälja
honom åt mig, så får ban lefva.
— Jag skulle sälja Robbe!
Aldrig i verlden, menade Nick.
— Ja då, min kära Nick,
om icke Robbe kan betala
skatten, så måste han dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
