Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•399
vandlaJes till ett guldgult
böljande liiir. Hvita annar höjde
sig ur kalken oeh cn tion
skönaste. Hicka »log upp sina blå
ögon, ltinnth; mot Willas lilla
ansigte. i’à samma gång rörde
det. sig rundt omkring bland
liljorna: ur hvar och en höjde sig
ett rosenrödt ansigte ouli skådade
förvånadt omkring sig. Sedan
hördes ett brak i tallstammarn*
ooh ile dystra topparne sjönko
spårlöst tillsamman. I stället
för dem uppspirade blommande
aoaeier, kastanier och plataner.
Den gråa klippan sjönk i djupet
och ett stolt slott sträckte sina
gyllene tinnar i luften.
Framför slottet sprutade, der källan
flutit, en springbrunn. Alla de
andra hade nu församlats till
stället.
Riddare och damer kommo i
böljande rader nt från slottet,
och den sköna damen låg
tigande i Ynglingens armar —
länge, länge — till dess hon
rätade upp sig ocb tacksam
ropade r’\Villa, Georg, Willa,
Georg17 och omslöt deras hals under
kyssar — - -— Wifla —
Georg —ropade det allt högre
och mera otåligt, ocb barnen foro
upp från liflct och blickade
bestörta omkring sig. Deras sinà
ansigten glödde liksom af feber
och ile uppsvällda ådrorna
pulserade häftigt. Eti ung, skön fru
böjde sig öfver dem. kysste dem
ömt. och sade: "obenkeilliga barn,
hvilken ångest hafven i försakut
mig!11 Tätt invid stod tant Fri-
nett och skakade ogillande på
hufvudet. ^Barn, nu smeker du
dem åter i stället för att banna
dem,11 mumlade hon förtretadj
ilet gifves intet farligare än att
sofva i färskt hö.
— "Stryk skulle de förtjena
för att de löpa bort bara uian
sluter ögat till.11
Hon brummade ännu något
och steg försigtigt åter neil för
ilen smala stegen, emedan der
uppe var en qväfvande luft.
Barnen blickade allt fortfarande
o-vissa omkring sig: slutligen saile
Willa förvirrad: "Ar det ilu
mamma? Ar dn den sköna damen
som jag bar kysst?11 ’"Kom. mitt
hjerta,11 svarade modren oeh tog
den lilla på armen. Jag liar
kysst dig, ni sofde ju så djnpt
att man åtminstone ropat er tio
gånger vid namn förrän ni
vaknat. Hölukten har gjort er helt
yra i hufvudet.11
Nu bar hon flickan neil. och
Georg tågade helt yrvaken efter
ilem.
Der nere strålade aftonskenet
på taken och vimlen drog skön
och uppfriskande genom de
blommande fruktträden. Bakom
lindén glänste, den sköna
aftonroil-naden. Barnens far kom samt
med drengarue från ängen, der
äfven de sökt de suiå
Hyktin-garne. Nu bestods en duktig
straffpredikan, men mamma
medlade oeh fröjden öfver bameiiH
återfinnande lät sig doek ej
undertryckas ej ens under tant
Frinetts grymma hornbrillor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
