Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fisk- skola har bildata och en dermed
bfverensat&mmande litteratur uppstått.
Samma Båti att betrakta menniskolifvet
och nniversnni har spridts till andra
nationer; pessimismen saknar icke anhängare
’»’li spridning äfven i Frankrike
och England. Mycket af del skeptiska
"di cyniska skrifsätt vi påträffa i
\mi’ lids blad och tidskrifter är en frukt
ni pessimism. Likaså genomflyter en
nismens åder deras samtalston och
litterära produkter, "in hvilka man hade
skål ati antaga, det de icke borde stå
under detta inflytande. Ungdomen, de
bildade, do rike, de lycklige och gynnade,
igenfinnas äfven bland denna skol;
i lärjungar — en skola uppkommen
femhundra år före Chr.
hen fråga sinn gifvit anledning till
liflig kamp: Är lifvet värd! att lcfv;
i V kunde aldrig halva uppstått i en
tid fremmande för pessimistiska spekulationer.
Al! en sådai frågn ulls blir
diskuterad och debatterad, är ett bevis
på vanan atl tränga ända lill motsägelsernas
rot. Då nöjet blir ansedt som
dot enda ellor dci hufvudelement, hvilkel
förmår gifva lifvet värde, är det
sjelffallet att många sidor deraf skola
ingå i denna debatt. Herbert Spéncer
vidhåller att svaret på frågan beror på
njutningens öfvervigl öfver plågan, ellor
plågans öfvor njutningen. Samma
intyg, begaghädt af Schopenhauors skola;
leder emellertid till den slutsats att
plågan är ilen förherrskande-makten*och
dot medvetna lifvet i sig sjelf ett ondt.
Pessimismens öfocmigl och försvar i Italien, Ryssland, England och
isynnerhet Tyskland.
Lika omöjligl som obehöfligt vore att
liiii’ uppräkna alla iakttagna symptomer
till pessimism i vårl århundrade; Äfven
et( inskränkt område skall förslå att öfvertyga läsaren om att don filosofi
vi här afhandla tillhör tidsålderns slmmaktor.
Loopardi. den italienske skald som
föddes tio år sonare än Schoponhauer (17i’S—15.T7.) var en genomgående pessimist.
Him tyckas ej hafva varit bektiaonnter,
meicdke sinheltleysrkbeassearmadtiedsashasnpeskulilfas–
åskådning på metafysisli grund*. Sin
ynglingaålder egnade han med förkärlek
åt studier och inhemtade stor klassisk
lärdom; han ansågs för en man mod
geni, af hvilkon väntades mycket. Ehuru
aBfkräändketla boöorhd, lveofnroadhaaonmssttäilnlgdåignhgeaterr,in-i förening med brnteji helsa, bidrogo helt visst att fördystra hans lifsåskadliing.
Hans rykte härleder sig från hans orginela
poesier, Ofversättningar aoh några
kritiska verk. Sjolf förnekade han att hans filosofiska iisigter härflyta ur lians
olyckor: "Jiig bor mina läsare hellre
bränna mina skrifter, än hänföra dem
till mina lidanden". Och dock huru
Bk"la vi annars förklara den trötthetoch
afsmak för lifvet, hvilken öfverföll honom
redan i ungdomens första vår. Vid
endast 19 års ålder talade han om "den
omutliga, dystra och tyranniska melankoli"
som förtärde honom; vid tjugo
skref lian: "Jag har genomlefvat år så
fulla af bitterhet att det synes som
kunde de icke följas af tyngre". Samt senare: "Jag är trött på lifvet, trött Ii-i kaså på liknöjdhetsfilosofin, det onda
botemedel för olycka och ledsnad, men
hvilket slutligen sjelf blir tråkigt. Jag
hoppas på intet annat iiu döden".
Leopardi misstankes icke för effektsökeri.
Det naturligaste blir att anse
hans dystra uppfattning som en följd
af kroppslig svaghot, icke tillfredsställd
litterär ambition, ingen bestraffande Gtud
i samvetet och intet hopp om ett lyckligare
lif efter detta. Hans filosofi
åtorgifves sålunda i sammandrag af Edwards,
öfvérsattaren af hans arbeten.
"Universum iic en lifeli och hållet olös- leigrf:agreBntah.eteMrneannioemkosdläegttegloadnlid. anFdreanmöåftvsekrrig-å dandet, eller som vi benämna det civilisationen,
stegrar menniskors lidanden i stäl- let för at( minska dem, emedan den förmångfaldigar
lidandets förmåga, utan alt i samma proportion bereda medel för njutning."
Med ett ord Leopardi afundades de
döde och beklagade tingens oändliga fåfänglighet
(Jjinfinita vanita del lutto).
Och dock var Leopardi patriot, var
en patriotismens skald. Italien på hans
tid uppmuntrade inga förhoppningar.
Hans poesi besjöng Italiens flydda storhot
oclr ära: han hyste ingaförväntningar
om nationel pånyttfödelse. Händelserna
hafva bevisat att han misstagit
sig i sitt underskattande ; hans pessimism
med utseende å fäderneslandet var
oberättigad. (Forts.)
o Abo sedlighetsförening.
Människovännen som går fram genom
skaror af unga arbeterskors skyddlösa leder,
kannor ett djupt behofatt till dessa,
ofta för on hård existens kämpande, från
vännen och den uppmuntrande tryggheten
vid hemmets härd uteslutna unga
qvinnor, utsträcka en vänlig hand. Så
litet står att göra, säger inan, de behöfva
all sin lediga tid till hvila frän
sitt nog tunga arbete. Javäl, men besinnande
att äfven deras ande har sina
djupa otillfredsstälda behof, söker man
genom små vänliga medel, i don kristna
kärlekens namn fylla luckorna af bristande
så att säga lifsluft, eller utrymämre
föförsrökaentdliggjourdtvteecfktelinrgd.ot ÄfrfuveAnndieÅrsb-o
son-Meijorholm från Stockholm besökte
staden och här, liksom å andra finska
orter, med värme talade för den värnlösa
qvinnans bästa. P;i initiativ af
denna ädla qvinna bildades härstädes
en förening, bärande namnet "Sedlighets
Arbetets Vänner"’, bestående af fiO qvin- liga jemte några manlige medlemmar,
dess bestyrelse sammansatt af fi ledamöter.
Föreningen har som styfteatt bereda
isynnerhet fabriksarbeterskor, sömmorskor
samt andra skyddslösa unga
flickor tillfälle att under do lediga söndagsafnarne
njuta ett slags hemlifsamt
dervid utbilda smaken för en kristligt
EÄlvarlig tankeriktning. Man hoppas derigenom
förtaga dem "lusten att, då icke
tillfälle till ett bättre samqväm förefhvhesj
besöka dansnöjen eller bullersamma
förlustelser, som för det unga
ytliga sinnet så lockande, kunna medföra
oberäknelig skada, ja fullkomligt
förstöra utsigten till en aktningsvärd
framtid.
Den 15 Mars innevarande år samlades
man till en första såkallad théafton
i finska lycei lärosal. Omkring 200
unga hade infunnit sig och pastor Mikan
der liöll till dem ett helsningstal, Iförklarande meningen med dessa thé- [aftnar — detta såväl på svonska som
finska språken. Du lokalen hefans vara |alltför trång för den talrika samlingen,
anhölls hos vederbörande ytterligare om
ett angränsande klassrum. De följande
Böndagarne fördelades på. de båda rum-
’•men svensk och finsktalande, de senare
ett öfvervägande störro antal. Samqvämen
voro vintern igenom ganska lifvade,
men besöktes mindre mot våren,
af den naturliga orsak att de långa
ljusa våraftnarna hellre tillbringas ute
i det fria än i ’en qvalmig samlingslokal
af dem som deremellan så litet få
tillfälle att andas utom fabrikslokalerna.
Aftonen tillbringas med omvcxlando
läsning, samtal, korta föredrag i sedlig
anda, sång, samt slutligen thédrickning.
Kl. afslutas aftonen med en
kort andaktsstund. Ett litet men godt
bibliotek finnes anordnadt i salarne, bestående
dels af andlig litteratur, fosterländska
illustrerade tidskrifter och ströskrifter,
dels ock af skönlitteratur, utmärkande
sig för god kristlig anda samt
samlingar af värdefulla, bibliska plancher.
Trenne föreningsmedlemmar dejureraturvis
hvarje söndag, en föreningsmedlem
leder sången och ett par äro
upptagna af thésorveringen.
Under sommaren instäldes thémötena,
men den 4 Oktober vidtog åter detta
människovänliga arbeto. Som denna gång
endast läroverkets sal kunde erhållas,
nödgades föreningen sammankalla finnar
och svenskar hvarannan söndag. Tyvärr
tyckes intresset hos de unga något
afsvalnat, ehuru föreningen bemödar
sig att göra dessa sällskapsafnar
så lärorika och hemtrofliga som möjligt.
Och den besökande freralingen tillstår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
