Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 10.
8
åldrade i ceremoniallagen. Berättelsen
om rådet i Jerusalem infördes för att
låta det se ut som om, med hänsyn till
frågan om omskärelsen, de äldre apost-
larne och Paulus varit fullt öfverens.
Äfven historien om Simon Magos anses
vara tillkommen för att förmedlande lösa
en svårighet. Ty, säger man oss, or-
ginalet till Simon Magos är aposteln
Paulus sjelf. Under detta namn figu-
rerar han i Clemenlinerne, en skrift
emanerande frän judepartiet och full af
bitterhet mot Paulus, hvilken under för-
klädnad af Simon Magos framställes
som ovangelii fiende, följande i Petri
fotsteg, sökande att skada hans verk
som apostel. Författaren till Apostla-
gerningarna som kände till Simon my-
then och dess utbredning, kunde ej lera-
na den å sido; men för att förtaga doss
verkan såsom on historia, den der skulle
väcka fienskap mot Paulus och minska
försmringsafsigten, faun han på den ut-
väg att bringa aposteln Petrus och Si-
mon Magos i boröring med hvarandra,
förrän Paulus uppträdde på den histo-
riska arenan, ellor sökte göra det tro-
ligt att identifierandet af Simon med
Paulus åter var etthistoriskt missgrepp!
Den sista gruppen af Nya testamen-
tets skrifter, representerande den full-
komliga återföreningen, omfattar sände-
brefven
— de till Timotheus och Ti-
tns samt det fjerdo evangeliet, jemte
de epistlar som antagas vara skrifna af
Johannes. Desso anser Baur vara till-
komna för att ingifva kyrkan styrka
gentemot det kätterska inflytandet vid
den kyrkliga hierarkins upprättande, ett
företag mognadt under andra århundra-
det. Men sedda ur denna synpunkt,
faller det af sig sjelf att epistlarno ej
skrefvos af Paulus.
Sist enligt tidsberäkning, ehuru ej i
anseende till inflytande, kommer det fjer-
de evangeliet. Denna bok är, enligt
dr Baur, sammansatt af on kriston gno-
stiker, som i kristen åskådning sväfva-
de högt ofvan det förflutnas antagonism
och sammanslöt båda i olöslig förening.
I Johannes teologin förlora judendomen
och paulinismen sina utpräglade drag
och sammansmälta till ett. Det fjerde
evangeliets tro har som föremål icke
Kristi död, utan Kristi person, betrak-
tad som Logos inkarnerad, ja som Gud
sjelf; och tron, ehnru af vigt, under-
ordnas kärleken, som utgör denna teo-
logis högsta ideal. Angående lagen hvar-
om Paulus så mycket ordar och hvars
ändamål han så ifrigt bemödar sig att
tillgodose i fiiilsuingstoorin, behandlas
den i fjerde evangelium Båsotn något
föråldradt och hvarmed den kristne har
intet att skaffa. I kärlek finna tro och
gerningar sin högsta förening. Den an-
tagliga tidpunkten för evangeliets upp-
rinnelse förlagges till 160 a 170 efter
Kristus.
Sådana äro nu konturerna tillBaurska
teorin. Dä vi i vår kritik gå vidare,
vilja vi erkänna att vi äro fullt med-
vetna om dess kloka beräkningar, samt
det stöd det äger i lärdom och begåf-
ning. Dessa äro fängslande saker, och
det erfordras tid, innan den bedårade
läsaren af dr Baurs arbeten kommer
till sig sjelf igen. Blott småningom
blir det klart att teorin äger sårbara
punkter.
Att börja med är denna teori, ehuru
till sin metod historiskt kritisk, dock
baserad på tvenne filosofiska antagan-
don, det ena att underverk äro omöj-
liga, det andra att all historisk utveck-
ling måste ske enligt de Hegelska la-
garne för logiken. Det förra behöfver
ondast bevisas; det senare erfordrar
några förklarande satser. Den Töbin-
ska teorin är ej blott till form utan äf-
ven till anda hegeliansk. Berättelsen
om kristendomens ursprung är fullkom-
ligt dominerad af hegelska läran om la-
gen för utveckling. Den konseqventa
följden af denna filosofiska riktning är
blott alltför märkbar i Baurs arbeten.
Beskrifningen öfver kristendomens ur-
sprung och dess kanoniska litteratur
är icke historisk, utan en karrikatur i
stort.
Kristus sjelf blir iBaurs händer föga
mer än en central föreningspunkt för
tvenno motsatta tendenser, den univer-
sela etniska religionens spridare samt
on pretendent till äran af Messiasska-
pet. Der vi i något af evangelierna se
Jesus göra anspråk på att vara ett öf-
vornaturligt väsen, nedsättas genast med
största bestämdhet dessa texter till un-
derstnckna. En sådan tanke anses o-
möjligt kunna tillhöra de första, endast
slut utvecklingsgraderna, då menniskan
Messias genom sina lärjungars vördnad
och tillgifvenhet förvandlats till en
gudomlighet. Af samma orsak regloras
alla texter, angående den försonande i
betydelsen af Kristi död, till en se- i
naro tid. :
På samma sätt blifva alla författarne
af Nya testamentets böcker skuggor i
stället för lefvande varelser. Ingen af
dem tillätes berätta sin historia trovär-
digt och naturligt enkelt. Hvar och en
af dem måste deremot vara det medvet-
na beständiga språkröret för en teolo-
gisk lära. Paulus blir en hetlefrad uni-
versalist, Johannes en bigott judendo-
mons ifrare, apostlagerningarnes förfat-
tare en öfverlagd diktare af en histo-
risk romans, afsedd att tjena i parti-
ernas försoningssyfte — och så vidare
genom hela radon. (Forts.)
Att inskriinka sinn behof är viil det,
som man borde inplanta hos ungdomen.
Ju mindre behof man har, desto lyckligare
iir man. Det är visserligen en gammal
sanning, men det iir en mycket förgäten
sanning. — (i. Cln: Lichtenberg.
Presterskapet och Nyk-
terhetssaken.
I "Wasabladet" för d. 5 d:singick, med
anledning af en i samma blad tidigare syn-
lig uppsats, hvars innehåll äfven af oss i
senaste nummer refererades bland ~Notiser
och kommentnrier", följandeförklaring hvil-
ken vi med nöje intaga, endast utelemnan-
de förf:s namn:
Frän allmänheten.
Till redaktionen af Wasabladet.
Med anledning af "Några frågor till
Wasa Nykterhetsförening," införda i Wa-
sabladet för den 24 april, anhåller un-
dertecknad om plats i Eder tidning för
några ord till mitt försvar.
Jag har såsom nykterhetspredikant
nere särskilda gånger varit utsänd af
Wasa Nykterhetsförening och i denna
egenskap grundat nykterhetsföreningar å
flere orter, såsom i Nerpes, Kaskö, Kri-
stinestad och. Lappfjärd, men jag har
aldrig på något sätt missfirmat kyrkan
eller dess presterskap i församlingarne.
Tvärtom har jag så mycket som möj-
ligt sökt få både prester och lekmän
stämda för Nykterhetssaken. Men ty-
värr har jag ej alltid rönt tillmötesgå-
ende från presterskapets sida. En kyrko-
herde t. ex. vägrade för ej längesedan
att utlysa nykterhetsmöte samt gaf mig
det rådet att resa hem och ej vidare
befatta mig med saken. Kommen till
Pörtom, fick jag höra, att kyrkoherden
derstädes kort förut pålyst, att ingen
der skulle få öppna sina rum för kring-
resande predikanter, af hvad slag det
vara må. Häraf trodde jag mig ej ha
det ringaste medhåll att vänta af ho-
nom, hvarföre jag uraktlåt att anmäla
mig samt anhålla om hans bistånd, livil-
ket visserligen var illa. Jag höll några
nykterhetsföredrag å orten i de hus, som
stodo mig öppna. Under min vistelse
der bevistade jag på söndagen den all-
männa gudstjensten i kyrkan. Der fick
jag från predikstolen höra, att denpre-
dikant, som vistades på orten, var en
landsstrykare och satans apostel, hvar-
före allmänheten varnades att besöka
hans sammankomster. Måndagsmorgo-
nen besökte jagförsamlingens pastor
—
h/vilket min skjutskarl kan intyga — men
fann honom icke hemma, hvarföre jag
efter min hemkomst tillskref honom ett
bref angående ofvanståendeledsamlieter,
men erhöll intet annat svar. än den
kända tidningsartikeln. — Att jag un-
der min vistelse å orten icke förnär-
mat något annat än synden och sär-
skildt dryckenskapen, tror jag ingen
sanningsenligt kunna påstå.
Åbo, G. W. Wilén 4 Co:s boktryckeri, 1886.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
