Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 12.
4
delöaafritänkarföreningarnas teorier må-
ste vara, då de icke lyckas tillvinnasig
något allmännare förtroende, ja små-
ningom förlora äfven det lilla de åtnjuta.
I motsats till dessa minutens bubb-
lor — huru segrande och härligt fram-
står icke Jesu Kristi eviga rike! Huru
har icke Herrens arm fört det under-
ligen fram, afväpnat motståndet samt
infört frid på jorden och bland men-
niskorna en god vilja! Hvilken annan
religion har att uppvisa en sådan stråt,
en makt och en historia lik hennes?
Vore fritänkaren en ärlig sanningssö-
kare
— ehuruväl sådana äfven finnas
— måste han erkänna att här förelig-
ger ett förhållande utom tingens van-
liga ordning, desto mera underbart ju
orimligare han framställer kristendomen.
Och hennes medelpunkt, Jesus Kristus,
hvad säger han om honom? Finner han
icke i honom svaret på alla själens frå-
gor, uppfyllelsen af alla förhoppningar
och lösningen af alla motsägelser? Ja,
endast vid hans kors finner den jagade
dufvan ro, "här är hvila för den tröt-
te," blott i hans sår finnes läkedom för
min blödande själ, endast i blodet för-
låtelse för mina synder. O, saliga Guds
visdom och kraft, huru länge skola men-
niskorna stå dig- emot?
Ehuru erkännande den lärdom och
talang, med hvilka förf. af "Bref om
kristlig uppfostran" förfäktar sina sat-
ser, våga vi likväl i all vänskaplighet
skilja oss frän honom i fråga om sät-
tet, hvarpå kyrkans frihet skall reali-
Beras, hvilken punkt han i förbigående
vidrör i artikeln "Anmärkningar om
konfirmationen" då han säger:
"Det kan ttfven i teorin rara fullkomligt
r&ti atl v&r kyrka alltid bor jemföra sig
mod don apostoliska saml rätta sig efter
densamma; men alt utan liansyn till hi-
storiska förhållandena i viir tid vilja rea-
lisera den apostoliska kyrkan, det vore
mycket dåraktigt. — — Vi betona blott
denna enda synpunkt: livarje generation
är ett barn af den föregående; hon kan
omöjligt utan vidare bryta med den före-
gående utvecklingen och helt enkelt till-
egna sig ett ideal, huru berättigadt detta
ock vore. — — Och att genom revolution
införa frihet, vore att begå största tvång,
utdrifva djefvulen med Beelzebub
— —".
Härtill kan man genast svara: Var
reformationen en följd af naturlig, hi-
storisk utveckling eller var den ett lös-
brytande från det föregående, en revo-
lution? Man skall näppeligen kunna
tveka om svaret, äfven med fara att
beskylla Luthor för att hafva utdrifviti
djefvulen med Boelzebub! Ty om något
framgår af kyrkohistorien var det väl
att Luthers verk utgjorde ett våldsamt j
brytande med det bestående. Men i
och dermed faller äfven den s. k. hi-
storiska invändningen och reduceras till
rangen af en hypotes, som af inga gil-
tiga fakta bostyrkes.
Tvärtom äro bevisen emot den lika
så många som varierande. För att en-
dast erinra om reformationens införande
i Sverige, lifegenskapens upphäfvande i
Ryssland och Japans öfvergång till
kristendom och vesterländsk odling, ser
man utvecklingen stundom, icke nöjd
med det afmätta, naturliga fortskridan-
det, i ett enda väldigt språng hinna
målet. Och hvad beträffar att realisera
den apostoliska kyrkan i Finland, haf-
va vi framställt denna fordran endast
i afseende å vissa kardinalpunkter,
hvilka ingen evangelisk kyrka gerna
kan neka sitt erkännande, utan att för-
neka sig sjelf. Att "plötsligen påtvin-
ga" finska folket dessa nya kyrkliga
friheter hafva vi deremot icke föresla-
git. Vi hafva nemligen, beträffande ut-
förandet, sagt hvarken ett eller annat.
Närmaste ändamålet har varit att få
vissa satser i princip erkända af kyr-
kan; men visserligen bör man kunna
vänta af uppriktige män att de äfven
omedelbart skola gripa sig au med för-
verkligandet af de närmast liggande och
lättast genomförda punkterna, tillskraf-
ter vunnits för upptagandet af de svå-
rare. Denna regel synes oss så natur-
lig att vi icke förstå huru man skall
tveka att antaga den, om man eljes är
viss i sitt sinne. Men vi frukta att det
är der svårigheten ligger.
I "Finland" förekom förliden månad
ett par tydligen af prestmän skrifna
uppsatser i söndagsskolefrågan, deruti
föreslås diverse metoder för arbetets
bedrifvande, hvilka dock, enligt den in-
sigt vi förvärfvat oss, svårligen tordej
leda till det önskade målet
— ett lifli-!
gare intresse för söndagsskolan. Dei
ungas sinnen kunna nemligen i längden
•
icke hålla ut med utanlexor och innan-
läsning — de förnämsta elementen i
det föreslagna programmet
— hvarför-
utom vinsten af en sådan metod äfven!
torde få starkt ifrågasättas. Det är|
icke genom dylika medel varaktiga och
välsignelserika resultat uppnås, utan
genom en okonstlad framställning af de
bibliska sanningarna, illustrerade med
bilder ur den Hel. Skrift och ur lifvet.
Detta måste blifva hufvudsaken, men
deraf följer äfven att saken kan brin-
gas till stånd med mycket mindre om-
gångar och maskineri än livad de ära-
do förf:e föreställa sig. De som utför-
ligt önska erhålla kännedom om huru
söndagsskolor böra bedrifvas, kunna e-
mot insändande af 25 p. i frimärken
få sig tillsända en liten bok: "Vill du
hålla söndagsskola?’’ som på ett lifiigt,
lefvande sätt skildrar saken.
Åggelby är en ort, som på sista ti-
I den ofta låtit tala om sig, ehuru anled-
ningen visserligen icke varit af upp-
,höjdaste slag. Det är den ädla traf-
; sportens ädla vänner och gynnare, som
! öfverbjudit hvarandra i måleriska skild-
ringar från detta hästparadis, alla äkta
| sportmäns stolthet och förtjusning. Vi
jerinra oss med anledning deraf en af
:de första allmänna trafkörningar i Fin-
land, för omkring tjugu år tillbaka,
dit bonden kom med sin fåle och hade
iutsigt att erhålla en liten uppmuntran
iför god skötsel och vård, der allt gick
; hyggligt och ärbart till och intet sön-
idagsarbete förekom,
— men, sedan
dessa primitiva tider har ju sporten
gått "framåt" och en jemförelse är kan-
ske icke på sin plats. Välan, oss sy-
nes denna Aggelby-mani nog mycket
söka efterlikna de stora Derby- och
Epsomdagarna i England och det vore
åtminstone orsak nog till betänklighe-
ter angående det verkliga värdet af
sådana tillställningar. Ty medaljen har
■en frånsida och i sjelfva England haf-
Iva för hvarje år allt talrikare röster
] höjts emot det brutaliserande och de-
moraliserande inflytande traftäflingarna
medföra. Aggelby mcd sina extratåg
midt på söndagen, sina priser, åskå-
darläktare och reporters hotar, om sa-
|ken blott får utveckla sig, att blifva
ett annat Derby och utsigterna dertill
äro nog att fylla fosterlandsvännen mcd
; oro.
nVpf OTTI \lTM’•»fl 10*
JJICI ULU AIOLiIO
llTYnfVwf’VQY\
IIJJJJIUoLId/lli
„
/{> a
’
IV
Anmärkningar om konfirmationen.
Enligt §§47 ocli 48 i kyrkolagen
bestämmes att. barnen, förrän de tillåtas
deltaga i den hel. nattvarden, böra pröf-
vas om de äro mogna dertill. Men ur
livilken synpunkt denna mogenhet bör
bedömas angifves icke, och det skulle
äfven vara mycket svårt att uppställa
verkligen träffande normer för en sådan
pröfning. Denna lagbestämning kan
egentligen blott utöfvas, då det gäller
fullkomligt okunniga, tröga eller odug-
liga elever, för att dervid uttänja kon-
firmationen ett eller par år längre; men
strängt taget kan fullföljandet af kon-
firmationen ej bero af detta vilkor; ty
i en statskyrka kan intet friskt barn
till kristna föräldrar blifva definitivt ute-
slutet från konfirmationen. Derföre är
det på god grund i § 48 blott fråga
om de barn, "hvilka efter slutad skrift-
skola pröfvats vara kristligen beredda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
