Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 16. 7
sin hunger. Middagen var synnerligt
liflig; bland deltagare förmärktes bi-
skoparne A löparns och Sche’ele (den
sistnämnde låtande för sig presentera
llere af förmiddagens talare ocli tala-
rinnur), prof. Granfelt samt flere pre-
ster. De nämnda personerna besökle
på e. m. Messuby prestgård, under det
ott flertal mötesdeltagare återvände till
societetshnset. Sedan till ordförande
för eftermiddagens möte med acklama-
tion valts prosten Lindqvist, till sekre-
terare hr E. af Forselies samt till tolk
stud. Tarkkanen, beslöts genom öppen
omröstning att till diskussion upptaga
frågan: "om en förenings bildande för
don inre missionen", motsvarande i dotI
närmaste frågan N:o 30 pä programmet. |
Under 2:ne timmar dryftades denna sak,\
många talare uppträdde, men do flestes
åsigt syntes vara, att sä önskvärd än
bildandet af en sådan förening vore,
det dock ej vore fullt granlaga, att på
samma rum och dag, som alliansmötet
afstyrkt en sådan förenings bildande,
fatta ett alldeles motsatt beslut. En-i
hälligt beslöts derför att frågan, grund-
ligt dryftad som den blifvit, skulle j
Lemnas beroende. Eftermiddagens möte
var härmed upplöst. Sedan några re-
dan lemnat salen, bad dock öfversto
Frcy om ordet. I gripande ordalag
bad talaren få tacka de närvarande för j
detta möte; ett hade han dock saknat,
nemligen att "modren", den första and-
liga vårdarinnan af det späda barnet,
blifvit alltför litet omnämnd. Till henne
och om henne yttrade han nu några
varma, behjortausvärda ord. Han sade
sig dock hafva besökt mötet egentligen
för att med anledning af frågan 6 b |
framhålla nödvändigheten af nattvardens j
söndagliga utdelande i våra kyrkor.
Han säg i nattvardsfirandet vilkorot för
umgänget med Jesus Kristus och klan-
drade att kyrkan ej söndagligon be-
rodde tillfälle härtill’ "lika behöfligt för
den öfversäUe som för den af sorg till
jorden nodtryckto". —Från diskussions-
salon ställdes färden till fabrikskyrkan,
der pastor Aimonon med svensk predi- I
kan afslutade dagens förhandlingar.
Toxt Ebr. 11: I—l3. Talaren kon-
centrerade sina uttalanden kring orden
"Vi äro gäster och främlingar på jor-
den". Utläggningen utgjordes af en;
joinförolse mellan vårt jordiska och him-1
melska fädernesland, dessas skönhet,’
varaktighot, do rättigheter, do lemna[
sina undersåtar, do fordringar, de ställa
å desamma, o. s. v. —Hade hela mö-
tet varit uppmuntrande, så kände sig
säkert en livar genom denna predikan
oggad till fortsatt vandring, fortsatt
strid för vinnandet af dot nyss såherr-
ligt skildrade "bättre fäderneslandet".
Sonaro pä aftonen samlades man ännu
till missionshusot, der frågan om bil-
dandet af den ofta omtalade föreningen
för inre missionen ånyo upptogs. Ef-
ter nära l/j timmes diskussion valdes
ett utskott, bestående af hrr Forselles,
Lindqvist, Åimonen, Carlberg och Björ-
kenheim, de der egde att till tiden för
allianshus-invigningen i H:fors fram-
komma ined förslag till stadgar, hvil-
kot förslag vid nämnda tillfälle skulle
dryftas, hvarefter öfverhetlig stadfä-
stelse borde sökas. Likaså beslöts att
låta förfärdiga 1000 st. sparbössor af
papp (pris 10 p.) till utdelning bland
troende, de der önskade enligt apostelns
bud "på första dagen i veckan liigga
något afsides för Herren". Dessa spar-
bössor skulle öfver hela landet öppnas
juldagen och midsommardagen, samt
innehållet tillsändas nämnda missions-
förening.
—Dä tiden redan långt fram-
skridit, hade kretsen ganska mycket
minskats. En del af de qvarvarande
slöto dagen med begåendet af Jesu döds
åminnelse.
Följande dag lemnade alliansvännerna
staden i stora skaror. Med 5-tåget
reste biskoparne, prof. Granfelt, öfver-
ste Frey, prosten Lindqvist m. fl.,
följde, trots den tidiga timmen och
gårdagens ansträngningar, af många
tacksamma vänner. Kom så turen för
Åbo-boerna; skaran af såväl resande
som följande hade betydligt vuxit och
uppgick å hvardera sidan till många
tiotal; dot var svårt att skiljas och af-
skedstagandet ville aldrig taga slut.
Slutligen stämde de församlade upp
sängen "Till det herrliga land ofvan
skyn", hvilken knapt förklingat, då
konduktörens hvisselpipa ljöd och tåget
satte sig i gång. Sist kom turen till
Wasa vännerne. Tåget afgick först kl.
’/22, en bibelklass i Nottbeckska träd-
gården vid Näsijärvis strand hade med-
hunnits. De följandes antal hade sjelf-
fallet mycket smultit ihop, någon sång
kunde nu ej komma i fråga, endast
ett hjertligt farväl och den sista grup-
pen gäster hade lemnat den mot mötes-
deltagarene så gästvänliga staden.
Sålunda försiggick detta med så många
olika känslor emotsedda möte, och det
tillkommer nu den kristna allmänheten
att afgöra i hvad mon detsamma mot-
svarat sitt från början uttalade syfte.
Ett framstår dock redan som ett full-
bordadt faktum: alliansidén har funnit
en säker, skriftenlig grundval, på hvil-
ken kristne af olika kyrkor och sam-
fund, företrädda af aktade medlemmar,
nu för första gången i vårt land kun-
nat offentligt mötas såsom lärjungar af
JesusKristus och ett Guds egendomsfolk.
Så har då äfven hos oss Frälsarens
sista bön, att alla de, som tro på Ho-
nom, må varda "fullkomnade till ett",
börjat uppfyllas! Må Han, som detta
goda verk begynt hafver, äfven full-
borda det, sitt namn till ära och lof!
cåotiespondens.
Österrike.
Ur ett bref öfver ämnet: "Brist på
religiös frihet", infördt i ett engelskt
blad. inhemta vi nedanstående af en
man, som nyligen besökt Österrike. Han
jskrifvér: "Icke en ströskrift, icke en
bok får utdelas här; likaledes får den
jhel. Skrift ej fritt försäljas afkolportö-
\ror. Söndagsskolor och missionsarbete
iär utom all fråga. Evangelii predik-
ningar få icke hållas för öppna dörrar,
i offentliga lokaler eller privata hus.
Allt som tillätes är familjegudstjenster.
Med andra ord, om en inan behagar
samla sina vänner kring sitt bord eller
Ii sitt hus, förhindras han ej att bedja
idom deltaga i andakten eller lyssna
till det tal, han måhända håller. Under
denna förevändning
— ty naturligtvis
är det endast en sådan
— hållas män-
ga möten, men alla som vilja närvara,
måste kunna förete inbjudningskort. 1
|ett par fall tillät polisen till och med
|att sådana möten höllos i salar, hyrda
för tillfället. Men under de sednaste
veckorna har till och med detta lilla
tillmötesgående upphört. Ett fall före-
ikommer, dervid en pastor tillätes hålla
en gudstjenst i veckan, men med det
vilkor, att han till poliskontoret hvarje
måndag morgon insänder kommande
söndagens text och om lördag afton er-
håller tillåtelse predika deröfver. Det
lider intet tvifvel om, att den romer-
ska kyrkan gjort sig bekant med de
protestantiska rörelserna och allt ernel-
jlan alarmeras af dess nya lifskraftiga
iyttringar samt drifver polismyndighe-
terna till större verksamhet. Dock före-
faller det högst besynnerligt att ett i
många afseenden så upplyst land, med
en regent, hvars åsigter och handlin-
gar äro erkändt ädelmodiga, nödgas un-
derkasta sig ett så nedsättande och
upprörande förfarande. Orsaken står
att söka deruti, att den stora majori-
teten af den mera tänkande och upp-
fostrade delen af befolkningen är full-
komligt fremmande för all religion. Det
är ett ämne, för hvilket de hysa intet
intresse. Om en del af societén önskar
sig kyrkoinstitutioner, så må de få dem;
jmen de måste vara respektabla och ord-
jnade, arbeta lugnt inom gifna områden
samt icke påtränga sig dem, hvilkas
hela sträfvan vänder sig kring lifvet
och dess förlustelser. Det är alltså
ej möjligt att väcka något allmännare
intresse för frågan om religiös frihet,
ja till och med protestanterne, hvilka
iborde ställa sig i spetsen härför och
lemna intet medel oförsökt att förskaffa
1fullständig frihet, äro i allmänhet allt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
