Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIK N:o 17.
8
att definiera gudomen i personer, fö-
redraga de att vidhålla att det finnos
en Gud och hans Son samt den hel.
Ande, dessa tre, varande en enda Gud.
Nya testamentet är för dem lika heligt
S’>m det gamla. I evangelii fundamen-
tallära öfverensstämma de med de re-
naste protestant-kyrkor; i sakramonts-
laran äro de lutheraner. Men under
det de omfatta evangelii fulla undervis-
ning, äro de dock ej villiga att för
närvarande förena sig med någon evan-
gelisk hednakyrka. Som troende judar
anse de sig hafva en stor mission, den
nemligen, att omvända judiska folket
till Jesus. Ocli för att mer och mer
framgångsrikt kunna fullfölja sin mis-
sion, önska de efterfölja den store apo-
steln att blifva judar bland judarne, på
det desse må vinnas. De känna sig
såsom af samma fårahus med alla krist-
na, emedan de tro på samme herde.
De bedja sina kristna bröder om tole-
rans, emedan de
— det nya testamen-
tets Israeliter — bibehålla omskärelse
och sabbat; den sednare vilja de fira
i kristlig anda, hvarföre den kan bli
intet hinder i en församlings lif och
samverkan; den förra bibehålla de, ej
som ett nådens eller pånyttfödelsens
medel, utan som ett tecken till deras
nationalité. Genom att sålunda bibe-
hålla det som af ålder blifvit det judi-
ska hjertai karl och som evangelium ej
förbjuder, hoppas de lättast kunna föra
Kristus till judarne och judarne till
Kristus".
Frankrike.
Är Frankrike ateistiskt? Nej, det
är det icke. Sjelfva det språk. Frank-
rike är uppfödi med och begagnar i tal
och skrift, är mera genomv&fdt af kri-
stendom än andra länders, som beröm-
ma sig af ett högre. ljus. Gå Iivart du
vill, från hufvudstaden till don ailiigs-
naste by, och du möter gammaldags kri-
stendom på det mest naturliga, okonst-
lade sätt; omotståndligt träder den i
dagen och den revolution, som ur
Frankrikes hjerta, hufvud och vana skall
utrota kristendomen, måste först kom-
ma. Neddraget, vanstäldt, förtvifladt
har det varit; hånadt, beledt, förlöjli-
gadt är det; men detta är endast re-
snltatet af felslagna förhoppningar. De
som kallats fram för att intyga sannin-
gen, hafva förnekat den
— hvem kan
undra deröfver då saltet, som mistat
sin sälta, trampas under monniskornas
föttor. En kraftlös kristendom är icko
alls någon kristendom och den glän-
sando traditionen om hvad kristendomen
ursprungligen var — full af saft och
mäktig växtlighet — endast bidrager
att i lifligare färger visa aftagandet.
Frankrike är icke alltigenom atoistiskt,
men ateismen håller på att sakta smyga
sig öfver henne. Ett försök är numera
gjordt att afskaka denna förderfbrin-
gande dvala och man har bildat en na-
tionel liga att kämpa deremot. Eve
Eichelieu 31 är sällskapets samlingslo-
kal. Män af alla opinionsskiftningar,
politiska som religiösa, romerska pre-
ster, protestantiska pastorer, senatorer
och deputerade, män af stånd och bild-
ning, hafva förenat sig, glömmande alla
andra olikheter i en endakraftansträng-
ning, att inför fransmännens sinne, med
trons bevisning framhålla Guds tillvaro
och menniskosjälens odödlighet. Med-
len dertill äro: ett veckoblad, föreläs-
ningar, fria undervisningskurser, flyg-
skrifter och traktater utdelade i stort,
men särskildt till skolbarnen vid van-
dringen hemåt; äfven utdelas priser till
författare och publiceras arbeten inom
andligt område. Grundläggarne äro i
hög .grad optimister och alla troende
önska dem lifligt framgång. Dock skulle
det göra oss ondt, om de kristna bland
dem, som äro begåfvade med kraft af
höjden, för ett ögonblick skulle tveka
att sprida det fulla, fria, glada budskap,
den fullkomliga kristendomen har att
bringa, budskapet tonandefrån de Beth-
lehemska englachörerna och framhafdt
af den hel. Ande, då han med mäktig j
kraft utgöts öfver män och qvinnor, j
församlade i väntan i Jerusalem.
E. Kéveilland framträder allt krafti-
gare i sitt organ Signalen, hanvän-
dande sig till protestanter, som sakna
Bina förfäders tro, nit och hängifven-
•
hot samt hvilkas religion, mera tradi-
tionel än personlig, framsläpar sig
längs de gamla hjulspåren. "Visa oss’
resultat af evangelisk energi!" säga de.I
Vi svara: Gån sjelfva och söken dem; 1
afskakon eder lethargiska dvala! Dessa!
resultat stå ej att finna i forntidens af
dam och stoft fylda grifter, hvilka Ni |
på lärdt sätt undersöka efter minsta spår|
af fädrens vanor. Ännu mindre igen- i
finnas de i dissektionssalarne, der and-
liga lancetter sönderpeta texterna i mi-
kroskopiska stycken. Ej heller finnas
de i kalla formgudstjenster genomförda
i korrektaste lärobyggnadsstil, högtid-
liga som döden, hvilken menniskan in-
| stinktlikt undviker. De känna er ej
och förstå ej ert språk, då de höra
det; det är ej deras. Kommen ned,
kommen ned på vägar och stigar och
I skolen höra folkets klagan lik ska-
pelsens suckan, stiga upp till en okänd
Gud, den de dock längta att lärakänna.
O, låt oss tala till våra bröder på ett
bogripligt språk; ja, ännu mer, låtom
dem se Herren verkande i och genom
oss, i sjolfuppoffrando kärlek utgifvande
oss sjelfva, som Jesus gjorde det, för
den sorgsne, den ringe, den okunnige.
Hvilken uppmuntran ligger ej i med-
vetandet att pingstkällans kraft ännu
ej sinat ut och att menniskau endast
behöfver komma i beröring med dessa
lifvets källflöden för att erhålla den
andliga styrka hon sä väl behöfver
och den hon tyckes förlorat all kun-
skap om. O, att våra tvenne stora
nationalkyrkor, den reformerade och
den lutherska
— sä ärorika i för-
gångna tider och, gifve Gud, alltmer
liffulla i framtiden
— o, att de ville
lyssna till hvad anden säger försam-
lingarna! Måtte de ej stanna vid blotta
organiserandet och under det de arbeta
på restaurerandet af gammal ordning
m. in. försumma hufvudsaken. Ty dessa
äro endast medel; den stora uppgiften
är att gå ut och predika evangelium
för hela skapelsen; att i de väl förbe-
redda kanalerna emottaga de välsignade
lifsströmmarne från Guds Ande; att
vara trogna Jesu Kristi vittnen. Kyr-
korna borde besinna apostelns ord: "Ve
mig om jag evangelium icke förkun-
nar". Brista de häruti, blifva de blott
hvitmenade grifter och man gjorde väl
uti att bortskaffa de döda kropparne.
Tiderna äro upprörda och mycket all-
varsamma. Modet fattas menniskor, ty
deras utsigter mörkna. Våldets element
inom styrelsen, Pariser mnnicipalets
tryckande tyranni, verkningarna af de
olyckliga mätt och steg som tagits an-
gående de kungliga och kejserliga prin-
sames landsförvisning, äfvenså hertigen
af Aumales protest emot sitt förvisande
från franska arme’en, håller folket i ån-
gest. Arbete saknas; de rika hålla
sig "ur vägen:1
; några draga sig undan
till landtliga platser, andra inskränka
sig och många följa de landsförvista prin-
sarne till fremmande land. Äfven andra
orsaker, sådana som öfverproduktion och
öfverfylda marknader, framkalla mycket
svåra förvecklingar.
Erkebiskopen afParis, Guibert, är död.
Hans storslagna välgörenhet var väl
känd liksom hans hofsamhet. Han ön-
skade att följande ord i latin skulle
ingraveras å hans grafsten
: "Här hvi-
lar Josef Hyppolyta Guibert, erkebiskop
af Paris, väntande det saliga hoppet
och uppenbarelsen af den store Gudens
och vår Frälsares, Jesu Kristi härlig-
het, hvilken skall förvandla vår för-
nedrings kropp, så att han varder lik
hans härlighets kropp’. Den praktfulla
likvagn som bar hans kroppshydda till
grafven, var densamma som begagna-
des af hans föregångare, Darboy, den
af kommunen 1871 som gisslan tagne
och mördade erkebiskopen. Äfven han
hade i tron hvilat vid en af bibelns
heliga texter, ty i fängelset hade han
å fönsterpostens kors ristat:
| Höjd. I
Guds kär-
Längd, Bredd.
kunskap.
| Djup 1
Åbo, G. W. Wilén & Co:s boktryckeri, 1886.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
