- Project Runeberg -  Tro och Lif. Religiös Tidskrift för Finland / N:o 1-24. 1886 /
20:3

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRO och LIF.
N:o 20. 3
ster, hvilka skulle samla dessa katoli- j
ker ocU afskildt på prairien af dem
söka bilda en församling oberörd af
kätteri. Förslaget antogs och han sjelf
utsågs till expeditionens ledare. 1851[
lian till fjerran vestern och ut-
valde en plats, passande till koloni. |
Derefter utsfmde han öfverallt i För-
enta staterna inbjudningar till sina:
landsmän att deltaga i expeditionen.
Inom förloppet af några månader kom-
mo 12,000. Denna stora utvandringi
afsåg att skydda och stärka påfvedö-
met; men Herren begagnade den för
ett större och bättre ändamål.
Inder sitt rörliga offentliga lif kunde;
pastor Chiniquy icke nedtysta de tvif-
vrl, livilka ofta störde hans frid. Hans
tidiga bibelstudier och senare års efter- i
tanke gjorde honom osäker. Ju mer;
han ransakade skriften, desto mer miss-1
tänkte han att ej allt stod rätt till j
inom don kyrka, han så mycket älskade j
och sä troget tjenade. Hans andliga|
blick var för klar att ej få syn på det
taktum, att ett stort svalg låg emellan
Guds ords undervisning och det sätt,
hvarpå hans system i praktiken utförde
densamma. Det nedsättande i öronbik-
ten upprörde hans rena sinne. Sophi-
stikon i mycket af det han nödgades
lära sjelf och inympa pä andra var ho-
nom tydlig; och dock fasthöll han till-
gifvet fädrens tro. Då strålar af ljus
föllo öfver hans brydsaunna väg, såg
han det icke gerna. Då Guds röst
sade till honom: "Ser du ej att din
kyrka följer menniskors och icke Guds
lag?" tystade han rösten genom att be-
kämpa den hos honom gryende öfver- i
tygelson. Sålunda vandrade han i en:
ödslig, torr ödemark. De gamla ljusen
slocknade och do nya voro ännu ej klart
synliga. Dock drog don tid närmare
då do måste tändas.
Kolonien tillväxte. Pastor Chiniquy
var klok i jordiskt afseendo såväl som j
nitisk i andligt; han vann sitt folks
kärlek. Do flockade sig kring honom
ooh gåfvb honom många bevis på sitt
förtroende och detta förtroende blof!
snart satt på prof. Biskopen öfver!
landområdet begick en handling, som
bröt Guds och menniskors lagar. Alla!
proster utom en tego angående dennai
synd; det var Chiniquy, som talade
högt och strängt. Hans mod framkal-
lade oxkommunikationons åska. Ochi
dermed begynte en lång och bitter strid.
Menniskorna låtsade ej om att han blif-
vit bannlyst, utan fortforo att lugnt
öfvervara gudstjensterna i hans kapell.
Tiiskopon öfver området skref bref fulla
af hotelser i afsigt att få dom att än-
dra uppförande; Chiniquy besvarade dem!
alla’. Slutligen sändo han hela korre-
spondensen till påfvon jemto dossa ord:
"Helige fader, tag och läs!" Påfvons i
svar blef att öfverflytta den felande bi-’
skopen till ett annat område och i hans
ställe flitsända en man, som stod i rop
för stor fromhet och försigtighet. Detta
var väl alt hafva segrat genom prote-
sterande, men bekymren voro ingalunda
öfver. Man väntade att han och lians
anhängare genast skulle underkasta sig.
De kände sig dock ingalunda böjda för
att taga detta steg; de hade vid denna
tid kastat löst från det gamla ankar-
fästet
— de voro bvarken katoliker el-
ler protestanter. De läste flitigt skrif-
ten och famlade efter ljus. En af de
högre katolske presterna kom derpå till
Chiniquy och frågade honom hvarför
han ej ville förlika sig med biskopen,
lian svarade att han vore villig att
underkasta sig denna sin förman och
satte sig ned att skrifva: "Min herre,
vi äro beslutna att underkasta oss eder,
enligt Guds och evangelii lagar".
Den förslagne biskopen emottog glad
underkastelsen och för en tid tycktes
allt vara lugnt; men detta var lugnet
före stormen. Tio dagar senare inkal-
lade biskopen Chiniquy att stå till svars
och sade honom, att en prest måste
underkasta sig sin biskop utan alla
vilkor. !:
Ni måste", sade han, "skrifva
en annan underkastelseakt och dérifrån
bortlemna orden: "enligt Guds och evan-
gelii lag" samt i deras ställe bifoga att
Ni underkastar er min auktoritet utan
vilkor, samt lofvar ätlyda hvad helst
jag ålägger er". Detta var mer än pre-
sten kunde uthärda; han vände sig till
den klerikålé tyrannen och svarade ho-
nom frimodigt: "Min herre, det är in-
gen handling af underkastelse Ni for-
drar af mig, det är en akt af tillbed-
jan. Jag nekar att göra det; jag no-
kar att lemna er ett sådant underka-
stelseintyg och jag skulle neka det åt
biskopen af Kom". Biskopen bleknade,
men han sade endast: "Mr öhiniquy,
om det år så, kan Ni ej mer vara ka-
tolsk prest". Derpå följde endast det
öfverraskande utropet: "Välsignad- vare
den allsmäktige Guden för ovigt!"
Chiniquy gick direkte till sitt rum,
föll på sina knän och bad om ledning.
Han insåg att han tagit det afgörande
steget. Årslånga tvifvel och frågor
hade fått en lösning gonom orubblig
trohet mot samvetet. Han måste lemna
allt, kyrka, familj och vänner; detta
för att lyda Guds röst
—sodan skulle
han gå, han visste icke hvart. Men
detta bekymrade honom ej mycket, ty
lian kände att Gud skulle vara med
honom och Herrens närvaro var nog.
Han drog upp ur fickan sitt älskade
nya testamente, öppnade det och läste
under tårar: 1 aren dyrt köpte, blif-
ven icke menniskors trålar". Dossa ord
fylde honom med outsäglig glädje. För
första gångon i sitt lif förstod han kor-
sets hemlighet. Han kände bördan af
skulden trycka tungt, han såg att han
varit menniskors verktyg och dervid
förslafvat sina församlingsmedlemmars
samveten. Men i och med denna bittra
kunskap erhöll han äfven som helande
balsam försäkran om förlåtelse genom
Jesus Kristus. Ännu under det han
bud, kom frälsaren till honom och gaf
honom frid och ro. Så lycklig kände
han sig att han tyckte sig äga lejonets
mod och förnam dervid att den, som
var med honom, var mer än alla de,
som voro emot honom. Det tröttande
sökandet efter ljus var slutadt; det
fulla ljuset sken in och mörkret vek
undan.
Följande sabbatsmorgon skulle han
möta sin församling och man hade sagt
honom att den ville drifva honom bort.
Han gick upp i sin predikstol utan
prosterlig drägt och berättade hvad som
tilldragit sig med honom. Han bad
dem icke följa honom; de skulle blott
följa Kristus och hans ord. Om de
önskade att han skulle lemna försam-
lingen, ville de gifva honom besked
derom genom att stiga upp. Ingen
rörde sig. Han var öfverraskad, men
i den tanken att detta deras uppförande
kom sig af kärlek till honom, gaf han
frågan on annan form. Han bad dom
stiga upp, om do funne det bättre att
underkasta sig Kristus än människor
och om de önskade att han skulle
stanna qvar bland dem för att under-
visa dem i Guds ord. Massan steg upp
som en man. Man gaf uttryck åt de
djupasto sinnesrörelser; Zions sånger
klingade genom templet. Guds Ande
verkade och mänga själar frälstes. Den-
na underbara tilldragelse i den katol-
ska kyrkan i Illinois begynte lik hvarje
annan stor religiös rörelse med andens
utgjutande.
Nyheten flög med ljungeldens fart i
alla riktningar genom landet; att två-
tusen själar med sin pastor i spetsen
utträdt ur katolska kyrkan, förorsakade
stor rörelse. Papisterne voro skanda-
liserade och fruktade i tysthet; prote-
stantorne gladde sig högljudt. Her-
rens hand var tydligt skönjbar i ut-
vecklingen af det hela. Han hado för-
beredt pastor och församling och hans
nåd uppehöll dem i de pröfningar, de
hade att genomgå. Påfvedömet upp-
bjöd hela sin förmåga för att locka dem
tillbaka; men förgäfves. Friheten var
för ljuf och Kristi kärlek för dyrbar,
för att uppoffras för återvändandet till
slafveriet. De omvända förblefvo orygg-
liga.
Utrymmet förbjuder oss att omtala
alla do pröfningar de uthärdade, eller
huru de gradvis fördes till afsägelse af
sina gamla vanor och religiösa bruk
samt blefvo helt och hållet protestanter.
De af våra läsare, som önska veta när-
mare derom, skola finna beskrifningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/troochlif/1886/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free