Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 21. 5
(Insänclt.)
Finland: en rosengård.*)
Sannare och uppriktigare kan gläd-
jon ej vara än finska folkets var, då
det erfor, att dess unge monark med
sin älskeliga, allas hjertan vinnande
gerrtål ämnade skänka landet glädjen af
ett offlcielt besök, det första öfter dess
thronbestigning och kröning. Hela na-
fciorten, höga ocli låga, gamla och unga,
alla vorn genomträngda af en och sam-
ma önskan, nemligen den, att nppå ett
värdigi och förtroendeväckande sätt
emottaga sitt ädla storfurstepar.
I Helsingfors och Wiborg, men isyn-
nerhet i Willmanstrand och dess när-
maste omgifning, hade under en längre
tid en feberaktig verksamhet varit rå-
dande. I sanning, man ville knappast
känna igen den lilla staden vid Sai-
mens fridfulla strand. Trollfens gyl-
lone spö hade låtit skogar försvinna,
jemnat terrängen, förmedelst en jern-
arm förenat staden med landets syd-
liga stambana samt uppfört en kejser-
lig paviljong och ett det aldra täckasto
miniatyrpalats. Flitiga, skickliga hän-
der broderade på siden och sammet;
körer inöfvades; allmän var sträfvan
att bereda de höga, kära gästerna nöje
och trefnad. Andtligen randados den
efterlängtade dagen. "Dorschawa" nal-
kas och lägger till vid Wiborgs långa
bro, der äreporten blifvit upprest. Kej-
aarparet landstiger under hurrarop, bööi
likt åskan fortplanta sig öfver landet,
återskallaude från Lappmarkens fjällar.
Flaggor svaja, blommor strös, gåfvor
skänkas. Genom Herrens nåd förnöjes
glädjen genom herrliga solskensdagar,
som lata våra lugna sjöar och gröna
ltfnder framstå i sin skönaste dager.
Frimodigt och mildt blickar folket upp
till sin monark dch sin storfurstihnaj
Hysande bloti en önskan: dtt tro må
sattas till dess hängifvonhet, trohet
och kärlek. Vår unga värnepligtig-e
ammé har med heder bostått sin första
kejsarmflnßtring. I hnfvhdStaden, der
Deras Majestater behagade taga i skär-
skådande bankhuset, Nylands bataljons
kaserner, sjukhus, skollokaler etc, voro
de med allt belåtna; Det som mest an-
Stog demj var onekligen sångon, utförd
af olika körer. Snabbt förflöt det korta
besSkél : långi ut på redden följdes do
höga gästerna af våra raska studenter,
som förstått tillvinna sig deras bevå-
genhet.
Såväl den inhemska som utländska
pressen öfverflödade med artiklar om
kejsarbesöket i Finland. Mod få un-
dantag yttrade man sig dervid välvil-
ligt om vårt land; ja en af titlarrdiri-
garne gick så långt, att han benämndo
) [nfftrftiidel fördröjdt,
Finland: "en rosengård!" Icke sannt?
Man borde ju glädja sig deråt — och
dock gör det på oss ett vemodigt in-
tryck.
För att förtydliga detta måste vi
omtala något, som hände oss för länge
sedan långt borta i söderns rosenländer.
Till var förvåning sågo vi en dag, att
uti en rosengärd ett arbete utfördes,
.som vi ännu icke skådat; djupa, smala
diken gräfdes. Vi förfrågade oss om
ändamålet dermed och erhöllo af den
åldrige, vänlige trädgårdsmästaren föl-
jande förklaring: Unge herre! dä dessa
diken blifvit färdiggräfda, lagges på
deras botten tegelrör och sedan täckas
dikena åter till; genom dessa, i djupet
lagda rör, som bilda en kanal, kan det
så kallade ’undervattnef afrinna; så
länge detta undervatten ej finner af-
lopp, är det orsaken till, att såväl
åkerns, ängens som denna trädgårds
jordman förblifver hård, sur och kall;
uti un kall jordman trifvas och frodas
alla de ogräsarter, hvilka, såsom herrn
ser, vanpryda såväl gräslindorna som
rosénräbatterhä här i trädgården; ge-
nom mitt arbete, som kallas drainering,
förvandlas den kalla jordmånen till en
porös och varm, och då försvinna
ogräsarterna af sig sjelfva, ty numera
sakna de vilkoren för sin existens, och
dä kominer denna rosengård att förete
ett helt annat, glädjande utseende. Om
herrn ej misst3’cker, skall jag, gamle
man, ännu tillägga följande: likasom
jordmanen här i trädgården ursprung-
ligen genom undervattnet är hård och
kall, likaså är äfven vårt hjerta genom
synden ursprungligen härdt och kallt;
och likasom genom drainering den kalla
jordmånen förvandlas till varm, ur
hvilken ogräsarter ej mera uppspira,
äfvenså bör vårt hjerta, detta stenhårda,
kalla, på något sätt uppluckras och vär-
mas. Väl har den kortsynta menniskan
till uppnående af detta mål gripit till
mångahanda medel; men blott ett me-
del linnes, som varit och kominer att
vara det rätta: tron på och kärleken
till vår Frälsare Jesus Kristus.
Hvarje sann moder tillkommer det att
uti det späda barnets hjerta utså trons
frö; modren är den första, som lär
barnet bedja och leder dess tanke till
don gode herden. Ingens öga är sä
skarpt, som den kärleksrika modrens,
ty det upptäcker till först de ogräs-
arter, som spira upp i barnets synd-
fulla hjerta; varsamt upprycker hon
dem; genom Herrens nåd upplyses och
uppvärmes barhets hjerta allt mer och
mci’; dess högsta sträfvan gäller då att
boreda sitt hjerta till en bostad för en
engel och dess högsta önskan att varda
ett Guds barn. Under sådant infly-
tande blir dess vandel kärloksrik och
from. Lyckligt det land, hvars inne-
vånare till största delen blifvit så upp-
fostrade och till följd deraf äro prydda
med den kristna kärlekens skönaste
blomma: menniskovänligheten. Ett så-
dant land skulle jag i sanning benämna
med det för mig sa kära ordet: vro-
sengård".
Så den vänlige åldrige.
Då värt Finland nu af en utländing
benämnes på samma sätt, låtom oss dä,
med handen på hjertat, prtffva huru-
vida vi verkeligen äro förtjente af denna
benämning eller ej! Besvären sjelfva
våra frågor. Förekommer hos fåtalet
eller flertalet af nationen:
1) otacksamhetens ogräs, som i ti-
den varit orsaken till ett af våra ord-
språk: "gör bonden rätt — men inte
godt";
2) afundsjukans ogräs; glädjes man
öfver sin nästas framgång eller ej ?
3) likgiltighetens ogräs; gör man
allt livad man kan för att rädda sin
broder eller syster från moraliskt förfall?
i) omåttlighetens ogräs; vinner nyk-
terhotssträfvan bland nlla klasser inom
nationen medhåll eller ej?
5) egennyttans ogräs; är redlighe-
ten grundprincipen vid all handel?
6) förekommer hos oss intet spår af
hatets ogräs, som har förmåga att
bringa till glömska allt det goda, man
njutit af sin nästa
— sin närmaste
frände — och låta en är ut år in till
det yttersta anstränga sina själskrafter,
för att på det värsta uttyda hvarje
hans ord, hvarje handling;
7) huru är det med den kristna
kärleken och tron på Kristus 1? Skönja
vi under dagens hetta något af deras
frukt: ödmjukhet? Hvar samlas man
under årets sön- och högtidsdagar?
Månne i Herrens tempel? Vittna derom
de nästan alltid torna bänkarne för herre-
männen, bland hvilkas antal de flesta
äro familjefäder, barnauppfostrare och
lärare;
8) Är hela landet genomträngdt af
glädje öfver budskapet "att Herren i
all sin herrlighet komma skall att
dömma le/vande och döda"?
9) Förefinnes samma feberaktiga verk-
samhet bland höga och låga, gamla
och unga i afseende på detta budskap,
som vid budskapet om besöket af kej-
sarparet?
10) Äro alla genomträngda af önskan
att bereda konungames konung glädje?
11) Bereda flitiga händer äfven Ho-
nom skänker?
12) Blickar folket lika frimodigt och
kärleksfullt upp till sin himmelske Fa-
der, som till sin jordiske furste?
13) Månne vår värnepligtige armé
skall lika bra bestå sin mönstring för
Allransakaren ?
14) Eftersträfvar vår raska student-
kår att i lika hög grad vinna Allfa-
drens bevågenhet som sin storfurstes?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
