- Project Runeberg -  Tro och Lif. Religiös Tidskrift för Finland / N:o 1-24. 1886 /
22:7

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRO och LIF.
N:o 12. 7
"vanvördnad’ mot katolske presten och
Mnéea pa donna lösa förevändning till
stora penningébdter samt, fängelsestraff.
Den behandling, han rönte i ett osundt
fängelse, förnekades af flera spanska
tidningar. Alliansen gjorde energiska
föreställningar till den fängslade pa-
storns förmon, och han erhöll konun-
gens "förlåtelse". "Min tacksamhetsskuld
till Ev. alliansenI
’, skrifver nämnde pa-
stor, "är stor, ty jag vet att Gud i nåd
har krönt dess ädla ansträngningar med
framgång och att jag, tack vare dem,
nu befinner mig inom skötet af min
dyra, pröfvado familj".
1 dessa och liknande fall har Ev. al-
liansen beredvilligt bistått, då det gällt
samvetsfrihetens sak, samt sålunda tje-
nat hela Kristi kyrka, uppfyllande ett
värf. som sjelffallet ingen enskild kyrka
oller sällskap kunnat åtaga sig.
Sådana äro konturerna till några de
vigtigaste företag, detta sällskap utfört,
och livars medlemmar, uppgående till
några få tusental, ingalunda utgöra en
gradmätare för dess inflytande. Då så
erfordras, kan evangeliska alliansen, med
Guds bistånd, röra ett öfver jorden
spridt nät af sympatiens och hjelpsam-
hetons tolegraftrådar.
Alliansen har måhända ej fyllt alla
de förhoppningar man gjort sig om den-
samma; dock bevisar dess historia den
vara en högeligen praktisk inrättning
och den talar allvarligt till den hjert-
liga sympatien och hjelpsamheten hos
alla vänner af kristlig union, hvilka
önska se tillvexaude harmoni och enig-
het i handling bland Frälsarens efter-
föliare i hela vorlden.
Alliansens medlemmar anbefalla hvar-
andra allvarligt och kärleksfullt, att
såviil i sitt uppförande som isynnerhet
då de begagna sig af pressen, omsorgs-
fullt bannlysa all bitterhot, hårdhet,
vrede, stridslystnad, förtal och satir.
Derjemte uppmanas do att visa vänlig-
het och kärloksfullhot samt att i allt.
der de hysa olika ;isigter, fördraga
hvarandra i kärlek, förlåta hvarandra,
som Gud ror Kristi skull förlåtit dem,
i allt sökande att blifva Guds ofterföl-
|aré ’såsom l<iir;i barn" samt vandra i
kärlek, liksom afven Kristus älskat dem.
Basis.
Evangeliska alliansens medlemmarskola
till tro och bckiinnelse endast hylla hvml
mun i allmänhet förstår med evangeliska
åaigfcr, hänförande sig lill andan afnedan-
stående lärosatser:
1. Dén Heliga äkrifta gudomliga ingif-
velao, pol) tillr:icklighet;
t, Rattågheten och pligten att vid utlyd-
ningen »f d<n heliga akrifl används eget
omdöme;
trwnTto*-
OmenB e
.T "fh perB(mernas
i. Menniskonatnrens förderf såsom en
följd af Byndafallel;
5. Guds Sons mandoms anammelse.

han6försoning för menniskoslägtets synd, i
samt hans medlareembete och regering;
6. Syndares rättfärdiggörelse genom|
tron allena;
7. Den helige Andes verk vidsyndares
omvändelse och helgelse;
8. Själens odödlighet, kroppens upp-
ståndelse, verldens dömande genom vår her-
|re Jesus Krislus, med de rättfärdigas eviga
salighet och de ogudaktigas eviga straff;
9. Det kristliga, läroembetets gudomliga i
’instiftande, samt skyldigheten- att fort fa-!
irande bibehålla dopet och Herrens nattvard, i
Dock vare det tydligt klargjonlt, atti
detta korta sammandrag på intet sätt bör

uppfattas som en trosbekännelse i formel i
eller kyrklig mening, icke heller innebär;
jomfattandet deraf förutsättningen afrättig- [
heten att uppdraga gränslinierna för krist-

ligt brödraskap, utan utgör det helt en-
kelt en antydning om det slags personer,
man önskade vinna för alliansen.
Likaledes förklararalliansen uttryckligen j
att man livarken fordrar eller väntar att j
någon medlem skall uppgifva egna åsigler:
eller, i skiljaktiga punkter, sanktionera
andras, utan äga alla sin frihet som förut
att bibehålla och försvara sin religiösa öf-|
vcrtygelse med all föredragsamheloch bro-
dérhg kärlek.
Denna allians har icke för afsigt att
bilda ett nytt kyrkligt samfund, eller upp-
|träda i egenskap deraf med anspråk på atti
,söka utföra en kristen kyrkas funktioner, i
|Dess enkla, vidtomfattande mål kan, det :
’är dess fasta öfvertygclse, framgångsrikt
befordras utan inblandning i eller störande
af ordningen inom de kristna kyrkor, )
hvilka dess respektive medlemmar tillhöra.:
I
Won Anno+nlioi/o In/r
UCll njJUÖIUIIÖNd I\yi~
I ’il L’• J !
KåriS VIIinGSDOrU.
:
Af EdmoHd de Pressensée.|
(Utdrag).j
I. Vittnesbördet i lefvernet.
"I akolen undfå den heliga An- i j
des kraft, som öfver eder komma j
skall, och I skolen vara mina vitt- |
nen i Jerusalem och i hela Jiicjeen i
och Samarien och sedan intill jor- l
dens ända." Ap. Gern. 1: 8. N
Hela evangelium lär oss att det är j
tron som frälsar, tron på återlösningen,I
; eller hvilket är detsamma, mottagandeti
!af Guds förlåtolse, jemto allt hvad deraf’<
]följer. Här är ej fråga om en sväfvande,
oklar tro, hvilken snarare bör kallas i
själens trängtan; nej, här är fråga om j
en tro som omfattar, fasthåller och kan-
ner sitt föremål. Ingenting är klarare:
ioch mera noggrant bestämdt än detta■
! föremål: Gud uppenbar vorden i köttet
uti sin Sons person; denne Son död
ipå korset för vara synder, uppståndenJ
på tredjo dagen och upptagen i herrlig-i
heten för att genom sin Ande leda oss’
i all sanning intill den dagen, då vi
i
skola blifva honom like. Se der, hvad
j
vi böra tro eller snarare mottaga för
att Mifva kristna. Vaktorn oss för att
förringa vigten af dessa första vilkor’
för saligheten genom att tillskrifva
återlösningens verk ett helt och hållet
yttre värde. Ty detta verk är utan
tvifvel någonting stort, ja den största
företeelse man kan föreställa sig; är
ett af de ting, om hvilka det heter att
de uti ingen menniskas hjerta stigne
äro, 1. Cor. 2: 9, utan som framvälla
utur Guds egen Ande och hjerta, oänd-
liga och herrliga såsom hans förbar
mande. Denna den evigo Sonens för-
nedring och försmädelse, denna lydnad
intill döden, denna seger, som fram-
springer ur sjelfva dödens sköte — en
död, hvars bojor krossas genom upp-
ståndelsen, så mycken smärta och sä
mycken herrlighet, försmädelse och he-
lighet, förödmjukelse och makt, eller
för att sammanfatta allt i ett ord, den
allsmäktige Guden försonande verlden
med sig sjelf på korset i Jesu Kristi
person; kan det väl ges någonting mera
tillfyllestgörande än detta, för att fast
grunda friden mellan Gud och oss?

Och likväl frälsar oss i sjelfva verket
icke allt detta, så länge vi icke lärt
känna försoningens verk och tillegnat
oss det jemte alla dess heliga åliggan-
den. Jesu Kristi död är icke mera
helbregdagörande för oss än Socrates’
död, så länge vi icke tillägga den dess
sanna betydelse och tillegna oss den
såsom vår genom fri, personlig handling.
Vi hafva härpå ett lika tydligt som
ibeklagansvärdt bevis uti det frunktans-
vardt stora antalet af dem som

allt
fran de välsignade dagar, då ett barn
blef oss gifvet, en Son blef oss född,
llmfva förgåtts utan Gud och utan hopp.
Hvilka oräkneliga skaror hafva ej allt-
gedan konjot llpprestes för våra ögon.
såsom det allvarliga och gudomliga
tecknet till den skedda försoningen mel-
Lan himmel och jord, gått bort frun
jorden, misskännande och föraktande
menniskoslägtets Frälsare!
Hvarje verklig försoning, som förtje-
nar detta namn, förutsätter tillvaron af
tvenne fiendtliga parter, som genom den
samma inträda i ömsesidigt nya förhål-
landen till hvarandra. Gud har visser-
ligen burit all börda vid försoningens
verk ; han har först älskat oss; han
som ensam var den förolämpade, har
förlåtit oss. Men det oaktadt erfor-
dras äfven att vi å vår sida komma till
honom och älska honom. En röst har
ljudit från himlen sägande: "Frid vare
eder!" Och den ljöd ej endast i engla-
lofsången öfver Betlehems ängder, utan
äfven och framförallt från den döende
Jesu läppar. Men, på det denna frid
må träda i full kraft, fordras det att
en röst från jorden svarar: frid med
Gud. Från hvarje menniskohjerta måste
detta ord uppstiga såsom svar på den
gudomliga kallelse, hvilken ljuder från
korset. Således, det verk som är full-
komnadt utom oss är icke nog för vår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/troochlif/1886/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free