Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 3.
6
nerkonfcrensen, erkändes nödvändighe-
ten af en sådan missionsskola. Vid
den tiden ledde dock erkännandet till
ingen positiv åtgärd, ty det stora kri-
get 1870 hade skjutit allt annat i bak-
grunden, och inga kandidater, villiga j
att Mifva missionärer bland Israel, hade:
anmält sig. Helt olika stå sakerna nu. I
Tre unga teologer, inberäknadt under-
tecknad, dr. H. Lhotzky, för närvarande
i Bessarabien, och kandidat L. Anac- i
ker, hafva inträdt i missionens tjenst.
En fjorde kandidat, F. von Belsen, åt-
följd af pastor T. Lucky, har just full-
bordal en. på uppdrag af Berliner mis-
sionssällskapet, företagen och af stor
framgång åtföljd resa genom Karpa-
therhä. Vi, som, dä vi ntgingo frän
universitetet, kallades att direkt inträda
på arbetsfältet, känna smärtsamt bri-
sten af en sådan skola för missionärer.
Om vi uppskjuta att upprätta den nu,
lägga vi stort hinder i vägen för ar-
betet vid Israels omvändelse. Tre unga
teologer, skickliga män, hafva frän för-
sta Oktober ingått i missionens tjenst.
Prof. Delitzsch skall deltaga i lednin-
gen af studierna in i deras minsta de-
taljer, samt sjelf i de vigtigaste ämnen
meddela undervisning. En märkbar för-
synens lödning ligger deri att den lärde
hebreiske kristne, Jechiel Lichtenstein.
hvilken professor Delitzsch 1869 på-
pekade såsom mönstret af en lärare
för den judiska nationaltypen vid ett
sådant seminarium, under de trenne
sistu åren vistats i Leipzig. En vän
till Gnds rike sraf mig 2,000 mk. till
understöd för honom och flå tredje å-
ret nu tilländalöper, bidrog Berliner
missionssällskapet med 1,000 mk. Han
har nyss afslutat sin Kommentarie till
del hebreiska nya testamentet, ett ar-
bete som under åratal äpptagil honom,
>;i ati han numera är ledig för under-
visandet i seminarium. Som jag sjelf
varit lians elev, kan jag intyga huru
väl han, med sin nära bekantskap med
Talmud, samt hela kedjan af judisk
nationallitteratur. Sr utrustad för full-
följandet af detta värf. Centralförenin-
gena välförsedda bibliotek, förser kan-
didaterna med material för deras stu-
dielopp och lektionerna gifvas till en del
inom föreningens lokal. För hvarje
kandidat erfordras en summa af 1,000
mk. årligen, hvilken han förbinder sig
att återbetala, om han ej arbetar åt-
minstone tre ars tid i Israel missionen.
De judiska missionssällskaperna skola
nu från denna inrättning erhålla, livad
som så länge saknats, alltigenom upp-
fostrade män. Dessutom kunna kandi-
daterna, följande gamla ,tidors exempel,
två och två, tid efter annan utgå fö-
rande evangelii budskap till judarne.
Erfarenheten lär oss, att hvarest men-
niskor stå personligen beredda att ar-
beta för Guds rike, Herren ej i läng-
den läter medlen fattas. Många äro
våra förenade böner att prof. Delitzsch,
som femtio år kraftigt stödt missionen,
länge må få qvarstå vid verket. Gud
har i hans höga ålder bevarat åt ho-
nom ungdomlig friskhet och vigör.
Oafsedt sina många arbeten, är han
beredd att taga vård om seminarium.
Om han ännu blir i stånd att uppfo-
stra och sända ut en samling unge
missionärer till Israel, skall der blifva
skördefest på missionsfältena. Leipzig,
Dec. 1886. Wilhelm Faber,
missionär för judarna.
Agnar.
Föredrag af C. H. Spurgcon.
(I’orts. och slut.)
För det andra vilja vi i korthet lyss-
na till den förskräckliga jemföreisen.
"De ogudaktige äro som agnar". De
äro icke som det vilda trädet, ty det
har lif, och de äro döde i synd. De
jemföras här icke ens med det döda
träd, som uppryckts med rötterna, ty
det kan tjena till något gagn. Den
fattiges hand kan taga upp det ur
strömmen, upptända sin eld och lindra
sin köld med detsamma. De äro ej
som heden i öknen, ty den har sin
nytta och utgör ett behagligt afbrott
mot den torra ödemarken. De likna
intet som har lif, intet som har värde.
De sägas här vara som agnar, hvilka
vädret bortdrifver. I insen genast, huru
förskräcklig denna jomförelse är, om I
betrakten den ett ögonblick. De äro
som agnar. Agnar oragifva godt korn,
men när säden hugges ner och föres
in i ladan, är blott kornet till gagn,
och agnarna, som växt tillsammans med
hvetet, äro nu alldeles onyttiga, och de
frånskiljas och bortdrifvas. Och de o-
gudaktige jemföras med agnar — tänk
för ett ögonblick på ett eller två skäl.
Försi emedan de sakna saft och frukt.
Agnar hafva ingen lifssaft uti sig. De
äro af ingen nytta, intet gagn. Man
endast söker blifva dem qvitt. Man
tager kastoskofveln i handen för att
grundligt rensa logen. Man kastar upp
hvetet mot vinden, på det att den må
bortdrifva agnarna och lemna hvetet
rent. Märk vidare, att de äro lätta
och ostadiga. Vinden sopar genom hve-
tet, det förblifver orörligt, men agnarna
föras bort. När hvetet kastas upp, åter-
tager det snart sin plats, hvarifrån det
lyftes upp: men agnarna äro lätta, de
hafva ingen stadga. Den minsta vind-
flägt sätter dem i rörelse och bortförer
dem. Så äro de ogudaktige. De hafva
intet varaktigt; de äro lätta, de äro
blott som fradga på vattnet; de äro
blott som bubblor på vågen, som ett
ögonblick synas och sedan försvinna för
alltid. De ogudaktige jemföras vidare
med agnar, emedan de äro värdelösa.
Hvein vill köpa dem? Hvem bryr sig
om dem? I österlandet äro de åtmin-
stone af ingen nytta. Der uppbrännas
de, och ju förr man blir dem qvitt,
desto bättre. Så är det med de ogud-
aktige. De äro odugliga och onyttiga
både i denna och den tillkommande
verlden. De äro hela skapelsens slagg
och afskräde. Den menniska, som är
ogudaktig, är intet i Guds ögon, huru
högt hon än må värdera sig sjelf. Häng
en guldkedja om hennes hals, fäst en
stjerna på hennes bröst, sätt en krona
på hennes hufvud, och hvad är hon
annat än en krönt stoftmassa, onyttig,
kanske sämre än onyttig. Gud tram-
par dem såsom värdelösa under sina
fötter. Krukomakarens kärl är af nå-
got gagn, och äfven en krossad ler-
kruka kan tjena till någon nytta. Nå-
gon Job må kunna skrapa sig med den-
samma. Men livad skall man göra med
agnar? De äro ingenstädes till någon
nytta, och ingen bryr sig om dem.
Lisen derföre edert rätta värde, mine
åhörare, om lej frukten Gud. Gran-
sken edra räkenskaper och betrakten
eder i det rätta ljuset. I tron måhända,
att I dugen till mycket, men Gud sä-
ger, att I dugen till intet. I aren som
agnar, hvilka vädret bortdrifver. Jag
stannar ej längre vid denna jemförelse,
utan Ofvergår i stället till den tredje
punkten:
En hemsk profetia, som innehålles
i denna vers: ’’De äro som agnar, hvilka
vädret bortdrifver". Huru nära äro ej
agnarne hvetekornet! De utgöra i sjelfva
verket dess betäckning; de växa till-
sammans dermed. Jag önskar nu tala
mycket direkt och personligt till eder.
Huru nära stå ej de ogudaktige de rätt-
färdige! En af eder närvarande, en o-
gudaktig, är måhända fader till ett gud-
fruktigt barn. Du har varit för detta
barn hvad agnarne äro för hvetekornet;
du har närt och uppfostrat detta barn
vid din barm; du har omslutit det-
samma såsom agnarna omsluta hvetet.
Är det ej en fruktansvärd sak för dig
att tänka, att du stått i ett så nära
förhållande till ett Guds barn, men att
du på den stora skilsmessans dag skall
nödgas taga afsked af detsamma? Ag-
narne kunna ej upptagas i himlen til-
lika med hvetet. Jag pekar på en an-
nan. Du är son till en gudfruktig
moder: du har uppväxt vid hennesknän.
Hon lärde dig, medan du ännu var
mycket ung, att bedja din lilla bön och
sjunga din lilla sång:
"Gud, som hafver barnen kär,
Se till mig, som liten är".
Denna moder såg på dig såsom sin
hugnad och glädje. Hon är nu borta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
